Mitt irändskla galleri

Allmänt prat om annat än sf och fantasy

Mitt irändskla galleri

Inläggav Sheriffen » tis 06 jul 2010, 03:11

Jag var en gång i tiden lite förvånad över att så många svenska fans älskar Irland. Jag förstod inte riktigt varför.

Sedan besökte jag Irland.

Kanske ger mitt inte särskilt stora urval bilder från Irland en fingervisning om varför jag lärde mig älska Irland när jag var där, förutom att människorna jag träffade utan något enda undantag visade sig vara bland de mest välkomnande och öppenhjärtiga jag någonsin träffat.

Hur som helst, här är ett urval av mina bilder från det vackra Irland (om ni klickar på en bild blir den större):

http://picasaweb.google.com/anders.bell ... shGallery#

Long live Irland!

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Re: Mitt irändskla galleri

Inläggav jophan » tis 06 jul 2010, 08:16

Trevliga bilder! Och skönt att du förstår mig efter så många år. ;)
Johan Anglemark
jophan
Site Admin
 
Inlägg: 2147
Blev medlem: ons 01 nov 2006, 10:50
Ort: Storvreta

Re: Mitt irändskla galleri

Inläggav Sheriffen » ons 07 jul 2010, 06:44

:-) Jag hoppas att jag förstår inte bara dig, utan även irländarna.

Men jag hoppas alltså, för irländarna är inte lätta att förstå sig på. Vilket är något som fascinerar mig djupt och även, paradoxalt nog, kanske, får mig att identifiera mig med dem.

Det finns en djup sorg på Irland, en sorg över att man tvingats vara något man inte är. Det är som jag ser det och trots att jag är hängiven anglofil och älskar England, är jag numera även hängiven irlandofil och älskar Irland, och en sak är kristallklar - irländarna är *inte* engelsmän. Irländarnas kultur, deras levnadssätt och livssyn, skiljer sig mycket radikalt från de invaderande, förtryckande engelsmännens. Det är min själ inte svårt att förstå varför irländarna inte vill befinna sig under engelsk överhöghet, för de är ett annat folk.

Jag och min f.d. flickvän Liza, som ni ser sitta på ett stenblock på Whiterock Bay på ett av fotona, är greker. Det finns något som förenar oss med irländarna, för vi är två folk som - med all rätt i båda fallen, vill jag gärna säga - är inte bara mycket stolta över utan älskar våra respektive kulturer. När jag och Liza promenerade längs Whiterock Bay sa Liza helt plötsligt till mig att hon inte ville att vi skulle göra något som fick oss att framstå som utlänningar, för hon ville att de som såg oss skulle tro att vi var irländare. Jag vet inte om det här är helt lätt att förklara för svenskar, för i Sverige ska vi ju alltid vara så medelmåttigt korrekta, men det Liza kände var en stark samhörighet med det irländska folket, ett folk som har fått kämpa för sin identitet på ett sätt som inte ligger långt från oss greker. Och hon skulle alltså vara stolt över att, om så bara på avstånd, tros vara irländare av de irländska människor som liksom vi promenerade längs Whiterock Bay. Jag sa till henne att det nog syns på hennes hela uppenbarelse att hon är grekinna, och det gör det och det ska hon inte skämmas för, men det var alltså i alla fall så att det var vi som skrev "IRELAND" i sanden på stranden och tog ett foto på det. Därför att vi båda kände en djup och faktiskt gripande samhörighet med det irländska folket, som de säkert inte delade med oss men som vi kände i alla fall. (Fast Liza tillade faktiskt att hon inte trodde att irländare skulle ha gjort samma sak i Grekland. Nåväl.)

Och så var alla människorna så enormt välkomnande och öppenhjärtiga. Hur jag än rådbråkar mitt minne kan jag inte hitta något undantag och främst minns jag kanske den urgamla dam (jag tror hon var runt 90) som var på väg hem, men som på juldagen tvärt vände och följde med oss en mycket lång sträcka inne i Dublin för att visa oss till en restaurang. Hon gav alltså inte en vägbeskrivning, utan hon gick med oss. Och pratade glatt med oss hela tiden. Vilket man kan tycka inte är så märkvärdigt, men det märkvärdiga är att hon tog sig all den tiden och för henne det besväret, och var så oerhört mån om att få oss att känna oss välkomna på Irland, och det trots att jag på förfrågan visade mig vara ateist medan hon med emfas påpekade att hon var en *Irish* protestant, och bad Liza, som har lutningar åt gudstro, att omvända mig. Men, det hela gjorde mig inte mindre välkommen. Inte alls.

Därför att på Irland är man välkommen. Därför att där har människorna vad vi i Grekland kallar "éna megálo kardiá", ett stort hjärta.

Och så är ju Irland så enastående vackert. Så fenomenalt vackert. Phoneix Park i Dublin är den störst stadsparken i Europa. Titta på mina bilder därifrån. Och minns att de är tagna på julafton.

Det finns något slags skäl till att Irland kallas Emerald Isle.

Låt mig ge er en sång som i alla fall för mig frammanar det vackra Irland, nämlingen Nil Sé Ina La av gruppen Clannad:

http://www.youtube.com/watch?v=sD6c-spsULM

Long. Live. Ireland.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm


Återgå till Baren

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron