Happy S:t Patrick's Day!

Allmänt prat om annat än sf och fantasy

Happy S:t Patrick's Day!

Inläggav Sheriffen » ons 16 mar 2011, 23:35

Irland befinner sig i en kris som i mycket liknar den grekiska och denna dag, S:t Patrick's Day, går mina tankar till ett av världens vackraste, mest fascinerande och kulturrika länder och till ett folk som är bland de allra vänligaste och gästfria jag har träffat på under ett liv på resande fot.

Själv hoppas jag att irländarna under denna dag ska förunnas att få glömma alla problem och bekymmer och kunna fira S:t Patrick's Day med glädje, för Irland förtjänar verkligen att firas. Samtidigt känner jag djupt med irländarna just i år, eftersom jag lever mitt i en kris som gör det lätt att förstå vad de går igenom.

Men trots krisen, i alla fall för denna enda dag...

Happy S:t Patrick's Day!

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Re: Happy S:t Patrick's Day!

Inläggav Sheriffen » tor 17 mar 2011, 01:45

För dem av er som aldrig har varit på Irland, en ögonblicksbild.

Och en länk:

https://picasaweb.google.com/anders.bel ... shGallery#

Om man sent på julafton från Dublin 4 tar The Dart in till centrum för att gå till Grafton Street, är mörkret av en alldeles särskild kvalitet. Jag vet att de flesta här föredrar solsken och ljusan dag, men jag föredrar mörker. Nattmörker är milt och skonsamt, solljus är för det mesta strävt och skärande. Men mörker är av olika kvalitet i olika städer, beroende på hur väl upplysta de är. Dublin är inte väl upplyst. Dublin har ett milt, skonsamt, lindrande mörker. Inte ens jag bär mina Ray-Ban Wayfarers. Inte vid den tiden på dygnet. Inte i Dublin. Det behövs inte.

När man går från Dart-stationen mot Grafton Street, går man efter kröken längs en gata som på ena sidan är kantad av en lång rad mycket stora turistfällebutiker. Ser det ut som. Men när man besöker butikerna, den ena efter den andra, visar de sig vara en välförsedd bokhandel, en butik med fantastisk irländsk keramik där man köper en mycket vacker tekopp, en butik med allehanda krafs men också, mitt bland all turistparafernalia, vackra irländska föremål som inte är turistfällekrafs. Och flera andra butiker. Det tar tid att komma fram till Grafton Street, särskilt om man är där med en flickvän, Liza, som vill gå in i varenda butik.

Skenet butikerna kastar ut på gatan, genom skyltfönster och dörröppningar, når inte långt. Mörkret tar snabbt över. Bara någon halvmeter utanför butiken är man tillbaka i det skonsamma mörkret.

Men om man är där i juletid finns, längs gatorna, upphängda mellan husväggarna på ömse sidor om gatan, julprydnaderna i form av lampor i olika mönster. Ungefär som i Stockholm, längs Drottningatan.

Störst är de på Grafton Street. En paradgata. Kantad av butiker, varuhus, boklådor, restauranger, pubar.

Gatumusikerna frågar inte varifrån man kommer om man har en sheriffstjärna från USA på sig. De vet att man är amerikan. Och stämmer därför upp en country & western. När de frågar varifrån sheriffstjärnan kommer, säger man som det är: "San Diego Police Department". För sheriffstjärnan är äkta. Då frågar de hur klimatet är där just nu, i San Diego, i juletid. Och då gör man dem inte besvikna. Man svarar: "A lot warmer than here." Det märkliga är att de fortfarande tror att man är amerikan, trots att man inte har tillstymmelse till vederstygglig amerikansk sydstatsdialekt. Liza säger en stund senare åt en att sluta använda engelsk Midlandsaccent om man nu låtsas vara amerikan. Det kan under ett ögonblick få en lite ur balans. Men irländarna fick det inte ut balans. De var som sagt fortsatt övertygade om den amerikanska härkomsten.

Bokhandeln är fyra eller fem våningar hög. Jag minns inte hur många. Den är ännu mer välförsedd än den på gatan som leder fram till Grafton Street. Där köper man de tre senaste numren av Granta. Och en bok med irländska essayer. Och W. B. Yeats samling av irländska folksagor. I den tidigare har man köpt Peig Sayers nedtecknade, självbiografiska anekdoter.

Och när man på en tvärgata till Grafton Street går till en restaurang som serverar träkolsgrillade hamburgare försäkrar man Liza att man självklart får bestick till hamburgaren. Den serveras ju på tallrik. Det här är en restaurang, inte ett snabbmatsställe. Men man får inga bestick. Och påpekar för kyparen att man just har skrutit för sin flickvän om att på Irland får man bestick till maten, även om maten är träkolsgrillad hamburgare. Hastigheten med vilken kyparen hämtar bestick är förbluffande.

När man senare vandrar Grafton Street bortåt, till andra änden, hänger där vid gatumynningen en av julprydnaderna som sträcker sig mellan fasaderna på ömse sidor. Lamporna formar tre ord.

Nollaig shona dhaoibh.

Och då känner man, där man står mycket sent på kvällen i det irländska mörkret och den friska kylan, med armen om sin flickvän, att det här verkligen är en god jul.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Re: Happy S:t Patrick's Day!

Inläggav jophan » tor 17 mar 2011, 09:51

Lá fhéile Pádraig sona daoibh uilig!
Johan Anglemark
jophan
Site Admin
 
Inlägg: 2147
Blev medlem: ons 01 nov 2006, 10:50
Ort: Storvreta

Re: Happy S:t Patrick's Day!

Inläggav Pelotard » tor 17 mar 2011, 10:08

...och just på Paddy's Day brukar vattnet i Liffey ligga en halvmeter under det normala. Misstanken infinner sig att de helt enkelt tappar det på fat och börjar servera framåt niotiden när ingen direkt märker skillnaden ändå... :)
Pelotard
LoC-skribent
 
Inlägg: 34
Blev medlem: sön 31 okt 2010, 11:24


Återgå till Baren

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron