Buddhismen

Allmänt prat om annat än sf och fantasy

Buddhismen

Inläggav Sheriffen » mån 15 aug 2016, 13:13

Jag är inte religiös och därför läser jag inte religiösa urkunder på grund av något slags "andligt sökande", utan av rent historiskt intresse och för allmänbildningens skull, eftersom de mer framgångsrika religionerna på både gott och ont kommit att påverka olika mänskliga kulturer i ofta nästan oöverskådlig omfattning.

Att jag läste den buddhistiska, religiösa urkunden Dhammapada - som den stavas på engelska - hade dock andra bevekelsegrunder. Jag har av och till genom åren sett det hävdas att buddhismens "livsfilosofi" - i brist på bättre ord - är snarlik den stoiska skolans i antikens Grekland och Rom. Man har till och med pratat om möjliga kontakter och ömsesidiga influenser.

Så det var faktiskt med rätt stor förväntan jag tog mig an Dhammapada (som betyder "Den sanna stigen" eller "Den rätta vägen"), av både historiska och rent filosofiska skäl, eftersom jag hyser stor respekt för stoicismen.

Man kan väl säga att Dhammapada, som enligt traditionen består av utsagor av Buddha själv, är en besvikelse. Fast som ett försonande drag, en komisk besvikelse.

Så här lyder, i den engelska översättning av Juan Mascaró jag läst, den första raden i sjunde versen i 18:e kapitlet, Hasten and Strive:

"Dull repetition is the rust of sacred verses..."

I sken av resten av Dhammapada är det svårt att se denna rad som annat än ett exempel på antingen nötaktig enfald eller spirituell ironi. Här, slumpvis utvalda, några av de på varandra följande verserna i kapitel 8, Better than a Thousand:

"Better than a hundred years lived in ignorance, without contemplation, is one single day of life lived in virtue and in deep contemplation.

Better than a hundred years lived in ignorance, without contemplation, is one single day of life lived in widsom and in deep contemplation.

Better than a hundred years lived in idleness and in weakness is a single day of life lived with courage and powerful striving."

Så där maler det på.

Likaledes slumpvis utvalda, på varandra följande verser, ur kapitel 15, Joy:

"O let us live in joy, in love amongst those who hate! Among men who hate, let us live in love.

O let us live in joy, in health amongst those who are ill! Among men who are ill, let us live in health.

O let us live in joy, in peace amongst those who struggle! Among men who struggle, let us live in peace."

O let us liv in joy..."

Och så vidare.

Fast värre än det monomana och i sammanhanget komiska malandet är att Buddha till skillnad från stoiker som Marcus Aurelius och Lucius Annaeaus Seneca inte definierar sina termer. Han utropar ständigt (upprepningarna är som exemplieferat legio), oavsett ämne för kapitlet, att man ska vara dygdig (men talar aldrig om vari dygden består), att man ska undvika synd (men talar aldrig om vari synden består), att man ska slå in på den rätta vägen (men talar aldrig om vari den rätta vägen består, bara att den ligger "på andra sidan floden"), och att man ska göra allt möjligt annat som han heller aldrig talar om vad det är, utan bara förtjust kvittrar om medelst oändliga upprepningar av odefinierade begrepp.

Även ur en annan synvinkel skiljer sig enligt denna skrift buddhismens budskap storligen från stoikernas, eftersom det som eftersträvas är "joy", fröjd eller glädje, och till och med oändlig sådan - till skillnad, då, från vad stoikerna eftersträvade, sinnesfrid. Det mest eftersträvansvärda för en stoiker är inte den champagnebubbligt berusande glädjen, utan den rogivande, orubbliga sinnesfriden. Så inte heller i målet ser jag den så ofta påstådda likheten mellan buddhismen och stoicismen.

Fast det är ju i alla fall bra att buddhismen hävdar att man a) ska vara god i stället för ond, b) samtidigt ställa sig över allt gott och allt ont, och c) hur som helst kan begå folkmord och annat gräsligt utan några som helst problem, bara man blir brahmin efteråt (ur kapitel 21, Wakefulness):

"And a saint, a Brahmin, is pure from past sins; even if he had killed his father and mother, had murdered two noble kings, and had ravaged a whole kingdom and its people.

A saint, a Brahmin, is pure from past sins; even if he had killed his father and mother, had murdered two holy kings, and had also murdered the best of men."

Bäst att köra med upprepningar där också, som synes, så att verserma som utlovat blir riktigt rostiga.

Motsvarande anlupenhet av rost står inte att finna bland Marcus Aurelius' aforismer i hans bok Självbetraktelser eller i Lucius Annaeaus Senecas många essayer och hans 124 brev till Lucillius. De senare filosofernas verk präglas tvärtom av kristallklar tankeskärpa, väldefinierade begrepp, handfasta råd, och brist på fjomsigheter om odefinierade nirvanor och annat man enligt buddhismen ska sträva efter genom att ... ja, göra vad då, egentligen? Och varför?

The Dhammapada
Översättning: Juan Mascaró
Penguin Little Black Classics
Penguin Books, 2015


Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Återgå till Baren

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron