Svenska sf-priser/Svenskt sf-pris

[Sheriffen]

Hans Perssons kongresslista kom mig att fundera på två saker.

Den första är att det inte verkar finnas någon motsvarande
sammanställning av svenska sf-priser genom tiderna (skulle jag ha fel
så vore det intressant med en länk). De har funnits, men de har oftast
varit dagsländor som utdelats bara någon enstaka gång eller kanske
några gånger per pris. Icke desto mindre kunde det ju vara intressant
med något slags sammanställning av dem som har funnits och vilka som
vunnit/tilldelats dem.

Den andra är något som vi har pratat om genom åren och som man kanske
borde göra något slags försök att åstadkomma någon gång, helt enkelt
för att det inte borde vara så himla svårt egentligen - nämligen
inrätta ett svenskt sf/fantasy-pris som faktiskt delas ut varje år,
ungefär som deckarakademiens priser. Det behöver ju inte vara fråga om
några penningsummor, det behöver bara vara fråga om ett pris som kan
vara i form av ett diplom och - helst - något slags statyett eller så.

Det utges ju inte direkt hemskt mycket science fiction i Sverige, dock
mer fantasy. Fast det känns ju osannolikt att ett sf/fantasy-pris som
så småningom - efter många år, givetvis - kunde vinna det slags status
som deckarakademiens pris har (som ju har genomslagskraft i massmedia)
skulle göra sf-utgivningens situation sämre i Sverige. Det kan ju så
att säga bara bli en positiv effekt, om någon.

Man skulle kunna tänka sig ett begränsat antal kategorier, som
exempelvis följande:

1) Bästa svenska originalroman (sf eller fantasy)

2) Bästa svenska originalnovell (sf eller fantasy)

3) Bästa översatta roman (sf eller fantasy)

4) Bästa översatta novell (sf eller fantasy)

5) Bästa svenska sf-tidskrift (nu talar jag som redaktionsmedlem för
en av dem lite i egen sak här, medges, men jag tycker det vore kul)

Vidare skulle man kanske kunna tänka sig ett upplägg ungefär som Hugon
- det vill säga, nomineringar skickas in, en slutlista tillverkas,
röstning sker och priset delas ut på varje års SweCon. (I stora drag
förstås, detaljerna måste framarbetas mycket noggrannare.)

Den här idén har av och till stötts och blötts, i lite olika former,
genom åren - men hur svårt ska det egentligen behöva vara?

Är det inte värt att äntligen försöka göra något av det här?

Vad tycks, om något?

Kör hårt,
Sheriffen

[pinkunicorn]

Jag håller med. Jag har till och med försökt göra ungefär det där för ett antal år sedan (gissningsvis i samband med att Swecon drogs igång). Entusiasmen var då rätt begränsad.

Ett problem i sammanhanget är naturligtvis att det kommer ut så lite, och att så pass mycket av det som kommer ut gömmer sig i andra publiceringskategorier. Att göra en sådan här sak innebär i praktiken att man behöver skapa en bibliografi för året. Jag tycker visserligen att det vore en bra sak, men det är ett extra arbete.

Jag kan däremot notera att föreningen Catahya redan sköter din punkt två sedan ett par år. Deras sammanställning av svenska originalnoveller för 2006 (som jag tror var första året) finns här. Jag hittar inte någon sammanställning för 2007 bland mina sparade länkar just nu, men den borde ju finnas.

[jophan]

Jag vet inte om vi har publicerat vår sammanställning offentligt någonstans, men nå, här är den:

Tidskrifter

Enhörningen 12
Varde mörker – Marcus Rosenlund

Mitrania nr 1
Minnas - A.R Yngve
Pierre Delacroix - Anders Flodqvist
Body Art - Lilian Wiberg
Rösten från avgrunden - Robert Andersson

Mitrania nr 2
På turné - Anders Nilsson
Dödens fotsteg - Gabriel Nilsson

Mitrania nr 3
Staden utan speglar - Pia Lindestrand
De dödas uppståndelse - Bertil Falk

Eskapix nr 3
I Morfei armar - Johan Jönsson
Vrålande metall - Henrik Holmström

Eskapix nr 4
Svart katt - Camilla Jönsson
Krönikan - Stefan Hedström
Discomania - Bertil Falk
Skrothögens frälsare - CJ Håkansson

CDM nr 64 (nr 2 2007)
Genbankrånet - Ahrvid Engholm

Kongressboken till Conviction
"Män med ögon som blåbär och mjölk" av John Ajvide Lindqvist

Antologier

Schakt 005: Mardrömmar i midvintertid och andra morbiditeter
Under isen – Andreas Roman
Till dig, att veta – Gull Åkerblom
Endast jag är vaken – Johan Theorin
Quadrillenium – A.R. Yngve
En halvmeter snö – Tobias Landström

Schakt 004: Krälande Cthulhu och andra bedrägliga blindskär
Strandhugg – Ulrika Lantz
Nattsvart seglats – Camilla Linde
Har dom inte levt? – Fredrik F.G. Granlund
Kinnasniska – Erik Kuoksu
Undine – Katarina Aneer
Föredra döden – Magnus Carling
Mannen som föll ut – A.R. Yngve
Shirzelle – K.G. Johansson
Caroline – Tobias Landström
Fasa till havs – Pia Lindestrand
Mörka trakter – Peter Dahlström
Samhain – Sebastian Selven

Novellsamlingar

Ur mörkret - Mackan Andersson
Ditt hjärta, mitt hjärta
En smak av storstad
Iskallt uppvaknande
Att vara 19 suger
The clock strikes hen (den är på svenska, trots titeln)

På nätet

CIO Sweden - Robert Stjernström
Instruktion - http://cio.idg.se/2.1782/1.134704
Strax - http://cio.idg.se/2.1782/1.122166
Nästa jul blir grön - http://cio.idg.se/2.1782/1.139941
För den goda saken - och dessutom älskar jag mitt jobb - http://cio.idg.se/2.1782/1.132120

[pinkunicorn]

2006: 68 noveller
2007: 43 noveller

Hjälp! En fallande trend! ;-)

[pinkunicorn]

Det utges ju inte direkt hemskt mycket science fiction i Sverige, dock
mer fantasy.
[...]
1) Bästa svenska originalroman (sf eller fantasy)

För att återanvända ett svar från Fanac-listan:

Den omröstning jag gjorde på en tidig Swecon (1999) fick inte många röster, och det är egentligen ett viktigare problem än att det finns få verk att rösta på: det är få personer som är så pass inlästa att de kan göra en vettig röstning.

2006 hittade Catahya 68 noveller:
http://sfweb.dang.se/a/2007/05/som-nmnd ... ingen.html

2007 var det 43:
http://fandom.se/forum/viewtopic.php?p=10498#10498

Av 2006 års noveller har jag läst 42 (men det hade jag inte gjort när det skulle ha varit aktuellt med röstning om dem). Av 2007 års noveller har jag läst 27.

Det innebär att jag läst precis över 60% av materialet, och då anstränger jag mig för att läsa så mycket svenskt originalmaterial som möjligt. Jag gissar att rätt många aktiva i svensk sf-fandom tyvärr inte har läst några av de här texterna eller möjligen någon enstaka, och på de premisserna går det inte att få till någon vettig omröstning.

En lösning är att som Catahya redan gjort att istället använda en jury. Det är inte mer material än att det går att läsa in sig på det. Kanske är det så man borde göra även med romaner om det ska gå att få till ett romanpris?

För att det ska bli något krävs det en jury (minst tre personer?) som är villiga att läsa lejonparten av de sf-romaner som kommer ut under året och bestämma sig för vilken som är bäst. Jag har inte koll på hur många böcker det handlar om, men trots att vi klagar på att utgivningen är liten så handlar det om en signifikant arbetsinsats.

Jag gjorde en slarvig räkning av hur många böcker det skulle handlat om 1997 (eftersom jag då gjorde en summering i ett fansin och har en åtminstone nästan komplett lista på det årets fantastikutgivning liggande). Jag hittade 19 titlar som var svenska originaltitlar. Av dessa var ett par facklitteratur och ytterligare några novellsamlingar, men det rör sig i alla fall om ett dussintal romaner. På röstningslappen för min omröstning på Swecon 1999 listade jag 24 titlar (varav 3-4 novellsamlingar). Går det att hitta personer som är villiga att läsa in sig på 10-20 romaner?

Om vi antar att det går att lösa så behövs det också något slags backning för priset. Det är bra både reklammässigt och kontinuitetsmässigt om det inte bara är en privatperson som driver på, tror jag. Eftersom Catahya redan har drivit ett pris för noveller kanske de är intresserade av att stå bakom även ett romanpris?

[john-henri]

Jag är väl inte i första hand känd för att vara den som vill agera glädjedödare, och i själva verket var jag under rätt många år mycket intresserad av att få till stånd något slags pris till svensk sf, en sak som flera här bör kunna intyga eftersom de på den tiden både snällt lyssnade till mina tirader och sedan gjorde sitt bästa för att lugna ner min entusiasm. Men i dagens läge tror jag tvärtom att ett pris av den här sorten närmast vore kontraproduktivt.

Låt mig försöka resonera en smula.


1. Vad vore syftet?

Det här är i varje fall en springande punkt. Jämför man, som förekommit, med Deckarakademins och tidskriften Jurys olika priser genom åren för insatser inom kriminallitteraturen, så har målsättningen där varit tämligen konstant: att rikta uppmärksamhet på kriminallitteratur, att bidra till utgivningen av kvalificerad kriminallitteratur, att öka den kritiska acceptansen för formen och att uppmuntra författare att skriva i den. Men för att åstadkomma det har man också noga och konsekvent sett till tre saker: dels att priserna verkligen gått till verk och personer som haft rimlig möjlighet att bli accepterade både av kritik och en relativt bred läsekrets, dels att de personer som stått bakom priserna redan de varit välrenommerade och någorlunda kända inom den litterära världen, dels att priserna utdelats i seriösa och för media intressanta sammanhang.

Här menar jag att strategin varit både förnuftig och framgångsrik. Men vilka slutsatser kan man dra av den om man vill instifta ett sf-pris?

För det första att omröstningspriser faktiskt inte bör komma ifråga. Det ska inte handla om popularitet utan om kvalitet.

För det andra att en prisjury måste i varje fall inkludera ett antal kända litterära personligheter, så att inte både juryn och de priser den utdelar kan avfärdas som obskyra eller ointressanta. Det betyder att man borde konstruera en "akademi" eller "jury" som innefattade personer av det slag som kan representeras av Jerry Määttä, Lars Jakobson, Ola Larsmo och andra akademiker och/eller erkända författare.

För det tredje att de verk eller personer som belönas inte får avvika alltför extremt från vad som i allmänna termer omfattas av begrepp som litterärt vedertaget. I klartext att det vore helt okej att ge ett pris till någon av de sf-romaner som skrivits av Margaret Atwood eller Philip Roth eller P C Jersild eller Lars Jakobson, men att det vore förödande att ge pris till sf-romaner som inte uppfyller normallitterära krav på god litteratur eller som är så far out i idéer och tematik att de inte är tillgängliga för andra än erfarna sf-läsare (läs Charles Stross och inte så få andra av dagens författare).

För det fjärde att ett sådant här pris helst borde utdelas på bokmässan i Göteborg eller i samband med något annat vedertaget allmänlitterärt evenmang, möjligen kunde utdelas vid ett specialarrangemang på något centralt beläget stort bibliotek, universitet eller kulturhus, men absolut inte bör utdelas på en sf-kongress eller liknande sektsammankomst.

Men med det avklarat följer fler frågor.


2. Är avgränsningar nödvändiga?

Jag menar att svaret i dagsläget självklart är ja. Fantasy har i dag fått en stor spridning i Sverige och är väl etablerat som utgivningskategori hos många stora förlag. Det innebär att det årligen utges kanske mellan 50 och 75 fantasytitlar på svenska, varav inte så få av svenska författare. Fantasy recenseras också numera, åtminstone om den är skriven av svenskar, både seriöst och tämligen kunnigt. Inkluderar vi skräck med övernaturliga inslag i fantasykategorin ökar utgivningen med kanske så många som 15-25 titlar; också här skrivs numera en hel del av svenska författare som i flera fall får mycket berömmande kritik.

Ställ mot det sf, där det i dag kanske utges ett 25-tal titlar per år varav bara enstaka av svenska författare, där kritiken i de allra flesta fall inte kallar titlarna för sf utan tvärtom när böckerna uppmärksammas fortfarande inte så sällan försöker bortförklara deras spekulativa inslag, och där kvaliteten dessutom ärligt talat är mycket varierande.

Buntar man ihop det här i prishänseende kan jag inte tro annat än att uppmärksamheten på priset skulle fokuseras på skräck- och fantasy-titlarna och att det sannolikt också vore de som oftast avgick med segern. Vilken svensk sf-författare är bättre på det han eller hon gör än John Ajvide Lindqvist är på det han gör? Och är vårt intresse som sf-fans verkligen att öka fantasylitteraturens status i ett läge när den saken redan skett, medan sf tvärtom så gott som fullständigt försvunnit ur svensk utgivning?

Skulle ett pris behövas och kunna fylla någon funktion menar jag följaktligen att det är ett sf-pris som borde diskuteras, inte ett som skulle bidra till att ytterligare sudda ut gränserna mellan litteraturformer som jag uppriktigt menar har skilda syften, metoder och kvaliteter.


3. Men vilken sf skulle premieras?

På 1970-talet och under en tid framåt ansåg jag och flera med mig att det faktiskt borde ha funnits utrymme för ett svenskt sf-pris. Under en period av 20 år eller längre utkom faktiskt på svenska varje år kring 50 sf-titlar, dels i bokserier från flera olika förlag (Askild & Kärnekull, Delta, Sam J. Lundwall Fakta & Fantasi, Lindfords, Lindqvist, B Wahlström, KIndbergs, LFP), dels separat på andra förlag. Ett inte föraktligt antal svenska författare skrev under samma period relativt stora mängder sf (Sven Christer Swahn, Bertil Mårtensson, Sam Lundwall, Dénis Lindbohm, Peter NIlsson, Steve Sem-Sandberg, Stefan Stenudd, P C Jersild, K Arne Blom, Carl-Johan Holzhausen, Börje Crona, Sten Andersson, Georg Johansson; Olof Möller kan väl lämnas därhän) medan väldigt många andra utgav enstaka sf-titlar. Under inget år skulle jag tro att det utkom så få inhemska sf-romaner att det hade varit svårt att hitta en någorlunda värdig prisvinnare.

Men dilemmat i dag är det motsatta. Det skrivs så oerhört lite svensk sf, och översätts så relativt få titlar, att min gissning är att en seriös och någorlunda krävande prisbedömning skulle innebära att ett pris till bästa svenska sf-roman rätt ofta inte över huvudtaget borde utdelas, medan ett till bästa översatta sf-roman kanske mer rimligt skulle gå att utdela, men ofta skulle tillfalla en bok som mycket få utanför fandom skulle uppfatta som science fiction. Något mycket liknande gäller sådana förslag som att prisbelöna bästa svenska sf-novell (där majoriteten av de jag ser är amatörskriverier som aldrig når professionell publicering,) bästa svenska sf-tidskrift (hur rimligt är ett sådant pris i ett läge när det totala utbudet består av två tidskrifter som bägge utges ideellt?) eller bästa verk om sf-litteraturen (hur många år under de senaste tio har det utkommit mer än en svensk bok som behandlat sf-litteraturen? och hur många svenska kritiker skriver i dag mer kontinuerligt om sf?).

Kontentan av det resonemanget blir åtminstone för mig att science fiction i Sverige för närvarande helt enkelt är en för liten litterär kategori för att ett pris skulle kunna bli annat än löjeväckande.


Tyvärr, kan jag förvisso tycka. Men tanken var väl ändå att bidra till att höja sf-litteraturens status, inte att understryka hur totalt marginaliserad sf just nu råkat bli i det här landet.

John-Henri

[Sheriffen]

John-Henri Holmberg:

> 1. Vad vore syftet?
>
> Det här är i varje fall en springande punkt. Jämför man, som
> förekommit, med Deckarakademins och tidskriften Jurys olika priser
> genom åren för insatser inom kriminallitteraturen, så har målsättningen
> där varit tämligen konstant: att rikta uppmärksamhet på
> kriminallitteratur, att bidra till utgivningen av kvalificerad
> kriminallitteratur, att öka den kritiska acceptansen för formen och att
> uppmuntra författare att skriva i den. Men för att åstadkomma det har
> man också noga och konsekvent sett till tre saker: dels att priserna
> verkligen gått till verk och personer som haft rimlig möjlighet att bli
> accepterade både av kritik och en relativt bred läsekrets, dels att de
> personer som stått bakom priserna redan de varit välrenommerade och
> någorlunda kända inom den litterära världen, dels att priserna utdelats
> i seriösa och för media intressanta sammanhang.


Uppriktigt sagt visste jag inte att det var så de jobbade - att de så att säga på förhand "anpassade" sig till redan rådande normer för vad som uppfattas som kvalitativ litteratur, för att få in kriminallitteraturen i finrummet.

Det tycker jag är förfelat, ärligt talat. Och mitt intryck var att de gjort något mycket mer imponerande, nämligen att få in kriminallitteraturen i finrummet på *dess egna villkor*, inte som den del av kriminallitteraturen *som redan var accepterad*.

Det känns ju nästan lite befängt och avgjort inte som något att stå efter. Framgång genom självsvek, liksom.

Då skulle jag hellre - om nu underlag i form av utgivning fanns - se ett sf-pris som gav pris till sf på sf:s egna villkor, som Hugo eller Nebula. Och vad beträffar de priserna, förvisso utdelade i ofantligt mycket större sammanhang men även i mycket större och folkrikare land med ännu mycket mer kulturellt och populärkulturellt myller, så har ju även de haft inte föraktlig massmedial genomslagskraft, även om de möjligen inte släpat med sig sf-litteraturen in i finrummet.

Nu gör det ärligt talat inte mig personligen särskilt mycket om sf-litteraturen (som till viss del redan befinner sig i finrummet ändå, förresten) vistas i finrummet eller rännstenen och jag har i grund och botten svårt för messiansk förkunnelse, men någonstans skulle det väl ändå vara kul om sf och deckare, till exempel, stod på jämna ben i det rådande kulturklimatet.

Sedan är jag inte alldeles säker på att deckarakademin alltid delat ut i ett för massmedierna intressant sammanhang. I alla fall inte den gång som jag var närvarande på prisutdelningen (bevakade den för Wahlströms och egen del, eftersom jag översatt en av de nominerade böckerna, en roman av Lynda LaPlante - som inte vann, för övrigt), då tre eller fyra herrar prasslade med papper och harklade sig och stakade sig och mumlade fram vinnare under en synnerligen anspråkslös ceremoni med säkert femton besökare i kafeterian på Kulturhuset.

Jag tror att det finns sätt och sätt, liksom.



> För det fjärde att ett sådant här pris helst borde utdelas på bokmässan
> i Göteborg eller i samband med något annat vedertaget allmänlitterärt
> evenmang, möjligen kunde utdelas vid ett specialarrangemang på något
> centralt beläget stort bibliotek, universitet eller kulturhus, men
> absolut inte bör utdelas på en sf-kongress eller liknande
> sektsammankomst.

Uuum, nej.

Jag tycker att du för mycket utgår från rådande läge.

Det finns två sätt att se på tillvaron - antingen anpassar man sig efter läget eller så anpassar man läget efter sig själv. Typ.

Och det är klart att sf-kongresser i dag i viss mån ses som om inte sektliktnande så i alla fall interna sammankomster, men lite av poängen vore att med envetet utskickade press releaser varje år så småningom hamra in hos massmedierna att det här är ett seriöst pris och på så sätt även skaffa kongresserna - eller i alla fall SweCon, där priset rimligen skulle utdelas - högre status.

Jag tycker ditt resonemang känns för defaitistiskt, ärligt talat.

Fast det där med den mycket begränsade utgivningen är ett jävla aber, förstås, och det är nog den svåraste av nötterna att knäcka.

Kör hårt,
Sheriffen

[Johan]

Jag kan däremot notera att föreningen Catahya redan sköter din punkt två sedan ett par år.

Ett pris som i år för övrigt gick till Johan Theorin, för novellen "Endast jag är vaken". Läs mer här:
http://www.catahya.net/nyhet.asp?id=2735