john-henri skrev:Vilket låter precis som en James Branch Cabell-titel, det har ju också sagts att Cabell var en inspirationskälla för Heinlein.
Jo, han brukade nämna Cabell och Anatole France som författare han beundrade. Numera noterar jag att var och varannan nyare sf-författare jämförs med honom själv. Inte omotiverat, faktiskt; någon borde gå igenom hur fundamentalt Heinleins sätt att berätta, och röstläge, har influerat senare sf-litteratur.
Fast spänner man strängt taget inte vagnen framför hästen lite då? Det här har liksom blivit en nästan självuppfyllande profetia, eller vad man ska kalla det. Jag tycker mig ibland se att man närmast per automatik jämför med Heinlein och så att säga förutsätter det som ska bevisas. Jag vågar gissa att man skulle "hitta" många fler influenser hos många fler författare än vad som egentligen vore befogat, eftersom man inte skulle undersöka *om* de finns utan idogt söka bekräfta det man redan "vet", nämligen *att* de finns.
Därmed inte sagt att Heinlein inte har haft ett enormt inflytande, för det har han förstås. Fast man kan lätt få en känsla av att det överdrivs också.
Och förresten, eftersom den här tråden är till för uttalanden om litteratur så ska jag till radioinspelningen med Virginia Woolf i slutet på trådens förra sida lägga ytterligare ett av hennes uttalanden:
"Odd how the creative power at once brings the whole universe to order."
På sitt sätt faktiskt ett inte alldeles begripligt uttalande från en författarinna som experimenterade så mycket med att frångå realismen och söka sig till det tvetydiga och subjektiva.
Kör hårt,
Sheriffen