Kul om Rand

[Johan_L]

(Vad i... finns det något skript som automatiskt beyder ut strängen 'B e l l i s' (minus mellanslagen, för annars byts det ut) mot 'Sheriffen'?! Jag försökte skriva 'B e l l i s', men det postades som 'Sheriffen'. Eftersom 'B e l l i s' var genitiv i ett av fallen så blev texten skum. Admin?)

[Sheriffen]

Med ditt inlägg ovan bytte vi sida. Om det är av intresse så har jag två små inlägg längst ned på föregående sida.

Och nej, det är inget skript. Det är bara så att Sheriffen är en objektivt sann egenskap i mitt fall och därför omöjlig att lösa från mitt efternamn, och därav att forumet ständigt tillskriver mig den objektivt sanna egenskapen.

Kör hårt,
Sheriffen

[Johan_L]

Du har nu ställt samma fråga tre gånger.

Först var exemplet Saw III kontra Den tredje mannen.

Sedan var exemplet förintelsen kontra köttbullar.

Det finns två olika frågor här. I det första fallet undrade jag om det fanns någotsomhelst sanningsvärde i värdepåståendet. I det senare fallet undrade jag om det finns någon preskription i det. Det är två olika frågeställningar. Man kan förneka det förra och ändå hävda det senare (såpass att det finns en särskild term för den ståndpunkten - emotivism).

[Johan_L]

Och nej, det är inget skript. Det är bara så att Sheriffen är en objektivt sann egenskap i mitt fall och därför omöjlig att lösa från mitt efternamn, och därav att forumet ständigt tillskriver mig den objektivt sanna egenskapen.

Platon får så lov att fylla på idéernas värld med, förutom det sköna, det goda och det sanna, också Sheriffighet, av vilken alla jordiska sheriffer (utom Sheriffen själv då, förstås) bara är dunkla avbilder.

[Sheriffen]

Du har nu ställt samma fråga tre gånger.

Först var exemplet Saw III kontra Den tredje mannen.

Sedan var exemplet förintelsen kontra köttbullar.

Det finns två olika frågor här. I det första fallet undrade jag om det fanns någotsomhelst sanningsvärde i värdepåståendet. I det senare fallet undrade jag om det finns någon preskription i det. Det är två olika frågeställningar. Man kan förneka det förra och ändå hävda det senare (såpass att det finns en särskild term för den ståndpunkten - emotivism).

Fundera på vad ordet "borde" betyder och svaret på frågan skall varda dig givet!

Kör hårt,
Sheriffen

[Sheriffen]

Och nej, det är inget skript. Det är bara så att Sheriffen är en objektivt sann egenskap i mitt fall och därför omöjlig att lösa från mitt efternamn, och därav att forumet ständigt tillskriver mig den objektivt sanna egenskapen.

Platon får så lov att fylla på idéernas värld med, förutom det sköna, det goda och det sanna, också Sheriffighet, av vilken alla jordiska sheriffer (utom Sheriffen själv då, förstås) bara är dunkla avbilder.

Ah, du har alltså inte läst Platons nyligen funna dialog "Sheriffen" ännu...? Där Sokrates visar sig vara en jävel på skjutjärnsargumentation men ändå inte drar lika snabbt som Sheriffen...?

Kör hårt,
Sheriffen

[jophan]

(Vad i... finns det något skript som automatiskt beyder ut strängen 'B e l l i s' (minus mellanslagen, för annars byts det ut) mot 'Sheriffen'?!

Ja. Den gode Sheriffen ville inte vara googlingsbar på detta forum.

[Johan_L]

Bra att veta om man någon gång diskuterar tusenskönan, B e l l i s Perennis, här. ;-)

[Johan_L]

Fundera på vad ordet "borde" betyder och svaret på frågan skall varda dig givet!

Fast du kan konstruera det utan ett "borde". Om "Tortyr är dåligt" ska tolkas som "Bu för tortyr!" så kan man utvidga det till "Bu för tortyr - tyck Bu du med!" om det ingår en preskription, utan att blanda in några borden eller sanningsanspråk.

[Sheriffen]

Fundera på vad ordet "borde" betyder och svaret på frågan skall varda dig givet!

Fast du kan konstruera det utan ett "borde". Om "Tortyr är dåligt" ska tolkas som "Bu för tortyr!" så kan man utvidga det till "Bu för tortyr - tyck Bu du med!" om det ingår en preskription, utan att blanda in några borden eller sanningsanspråk.

Ack ja, men det här är en sådan där tramsfråga som en del filosofer så gärna käbblar om i det oändliga.

Hur som helst, att det skulle vara objektivt sant att det är fel att tortera är bara en tom utsaga, eftersom den är självmotsägande.

Jag tycker däremot att det är fel att tortera (och nu är vi inne på svaret på din fråga). Alltså, bu för tortyr. Det är min subjektiva åsikt. Personligen blir jag förstås glad om så många som möjligt håller med mig om den åsikten och jag tror inte att någon annan än en hårklyvande tramsfilosof skulle behöva fråga om något så självklart som att man gärna slipper sådant man ogillar. För givet att jag hyser den subjektiva åsikten att det är dåligt med tortyr vill jag förstås se så lite tortyr som möjligt. Så skärp sig nu, herr Johan, och gack åstad och ägna sig åt allt det meningsfulla man faktiskt kan ägna sig åt inom filosfoin i stället för att grotta runt i hårklyvande nonsens.

Kör hårt,
Sheriffen

[Johan_L]

Ack ja, men det här är en sådan där tramsfråga som en del filosofer så gärna käbblar om i det oändliga.

Vad du kallar hårklyveri kallar jag en fundamental fråga för att identifiera en meta-etisk position. Det är rätt viktigt om värdeutsagor bara uttrycker dina personliga känslor, eller om de faktiskt är preskriptiva, eller om vissa är preskriptiva och andra inte (jag antar t.ex. att medan du tycker att ingen ska torteras, och att jag ska hålla med, så struntar du i vad andra tycker om köttbullar, bara du får äta/slippa köttbullarna själv).

Hur som helst, att det skulle vara objektivt sant att det är fel att tortera är bara en tom utsaga, eftersom den är självmotsägande.

Vänta nu, är den tom eller falsk? Den kan inte vara analytiskt falsk och samtidigt meningstom - det är en självmotsägelse. :-)

(Jag antar att du menar att den faktiskt är falsk, enligt följande resonemang: Antag att det finns objektiva värden -> i så fall uppstår en självmotsägelse -> genom Reductio ad Absurdum har vi visat att det inte kan finnas objektiva värden? Men rätta mig om jag missuppfattat dig.)

Även om man skulle acceptera det (vilket jag som sagt inte gör - det kanske inte finns objektiva värden, men det är i så fall inte för att de är logiskt omöjliga), så leder det inte automatiskt till din ståndpunkt.

Har du funderat på att det finns många olika sätt att komma vidare från inställningen att det inte finns moraliska sanningar (d.v.s. att man är en moralisk anti-realist)? Error Theory, t.ex., menar att moraliska utsagor har sanningsanspråk, men att eftersom de objektiva värden som utsagan hänvisar till inte finns så är alla moraliska utsagor falska. Error Theory är alltså kognitivistisk men samtidigt moraliskt nihilistisk. En poäng med Error Theory är att den går med på "Snö är vit" och "Mord är fel" har samma sorts språkliga struktur - påståendet "Snö är vit" är sant om och endast om snö är vit, och "Mord är fel" är sant om och endast om mord är fel (vilket då Error Theory hävdar inte är fallet).

[Sheriffen]

Johan, titta på ditt ordknypplande ovan och fråga dig om den där sortens omkringmosande i allt mer artificiella resonemang och definitioner på något relevant sätt utökar det mänskliga kunnandet.

Vad jag tror att du kanske inte förstår är att jag vid det här laget bara driver med den sortens filosofiordrytteri (även om jag i mitt inlägg ovan helt seriöst försöker prata lite vanligt förnuft med dig, på det att du må skaffa dig något slags omdöme), eftersom det i mitt tycke är lika meningsfullt som att diskutera huruvida en talakt är grå eller rund.

Nej, inte riktigt sant, förresten.

Det senare "spörsmålet" är faktiskt i mitt tycke intressantare än dem du mosar runt i ovan. Och kan till skillnad från dem leda till något slags autentisk kunskap som man kan ha något slags nytta av.

Kör hårt,
Sheriffen

P.S. Jag vet hur lockande det är att a) svänga sig med en massa tjusiga termer och b) droppa en massa stora filosofinamn, för att visa att man lärt sig a och läst b, men efter x antal decenniers filosofiintresse lär man sig så småningom att skilja på det som faktiskt har med något slags kunnande att göra och det som bara är såsande i fullständigt konstgjorda tramsproblem. Det kallas omdöme. Jag vet inte hur länge du har läst filosofi, men vågar jag gissa på högst ett par år? D.S.

[Johan_L]

Johan, titta på ditt ordknypplande ovan och fråga dig om den där sortens omkringmosande i allt mer artificiella resonemang och definitioner på något relevant sätt utökar det mänskliga kunnandet.

I den utsträckning filosofi alls gör det, så ja, då är den här sortens resonemang relevanta. Att analysera begreppen är fundamentet för analytisk filosofi.

Jag är förvånad över att du t.ex. inte verkar tycka att det finns någon skillnad mellan en analytiskt falsk och en tom utsaga (eller, att om du tycker det, att du inte klargör din ståndpunkt). Om du nu inte menar (vilket en del gör) att alla analytiska satser är tomma, men i så fall blir skulle det göra även din ståndpunkt kring objektiva värden tom (om vi nu bara för resonemangets skull accepterar att det skulle vara en analytisk sanning).

P.S. Jag vet hur lockande det är att a) svänga sig med en massa tjusiga termer och b) droppa en massa stora filosofinamn

Tekniska termer används för precision. Namn på idériktningar används också för att precisera sig, och för att läsaren ska ha lätt att kunna gå vidare. Referenser till filosofer är till för att visa att det är en historisk (eller samtida) idériktning, och inte bara något jag tänkte ihop i morse, och ger dessutom läsaren en möjlighet till att gå vidare. De ändrar inte värdet på resonemanget, men de illustrerar och refererar.

Till skillnad från dig (?) anser jag renht generellt att när en erkänt framstående filosof lagt ned en massa tid och tankemöda på ett problem, så är han antagligen värd att lyssna på (även om det förstås inte förändrar sannings- eller meningshalten i själva teorierna). Vare sig personen har rätt eller fel eller ens är begriplig, så har han (tyvärr är det nästan alltid en han i filosofisammanhang) en mer genomtänkt filosofi än amatörer som du och jag. Det innebär inte att man ska vara okritisk eller dyrka vid Mästarens fötter, men att vara så spiksäker på sin sak att man hävdar att den här personen lika gärna kunde tro på runda kvadrater är primitivt. Det finns en massa filosofer jag tycker har fundamentalt fel, men jag tillskriver dem inte mental inkompetens för det. Det liknar mer att hålla för öronen.

fullständigt konstgjorda tramsproblem

Jag tror att du får väldigt svårt att få medhåll inom filosofifältet om att meta-etiken, ett av de mest fundamentala fälten inom analytisk värdeteori, är ett "fulltsändigt konstgjort tramsproblem". Inte för att det spelar någon roll för sanningsvärdet vad folk tycker, men att stå på skansarna och ropa "nästan alla utom jag är idioter som inte begriper någonting", det brukar inte i första hand gå ut över dem man kritiserar...

Jag vet inte hur länge du har läst filosofi, men vågar jag gissa på högst ett par år? D.S.

Tre, plus idéhistoria (viss relevans för ämnet) och historia (begränsad relevans, men inte oanvändbart för filosofihistorien), plus amatörintresse.

[Sheriffen]

Det var väl en rätt ok provpredikan, men nej.

Det finns frågeställningar inom filosofin som faktiskt utökar det mänskliga kunnandet, vilket visas inte minst av de grenar som så småningom avknoppats och blivit naturvetenskapliga och humanistvetenskapliga grenar. Några exempel är fysik, zoologi och psykologi.

Det finns även filosofiska spörsmål som i alla fall jag anser är av stor relevans för det mänskliga kunnandet, som exempelvis Humes induktionsproblem, frågan om huruvida vår vilja är fri (hur man nu exakt definierar det) eller inte, vari kausaliteten består, och så vidare.

Att tekniska termer används för precision vet jag, men precision om *vad*?! Vad för slags frågeställningar? Är de spörsmål du tar upp värda att diskutera med precision eller ens diskutera över huvud taget? Enligt min åsikt, kategoriskt nej. De är ungefär lika konstlade som problemen för barn på knep och pyssel-sidan i Hemmets Veckotidning.

Ah, du har läst filosofi i tre år. Det ante mig att det var ett par, tre år.

Om du fortsätter att intressera dig för filosofi, skulle du då vilja återkomma om minst tio och helst tjugo år så kan vi föra ett intressant samtal i stället?

Du kommer att förstå vad jag menar så småningom, tro mig. Din filosofiutveckling är i princip identisk med min och så gott som alla andra filosofistudenters jag någonsin träffat.

Kör hårt,
Sheriffen

[Sheriffen]

Till skillnad från dig (?) anser jag renht generellt att när en erkänt framstående filosof lagt ned en massa tid och tankemöda på ett problem, så är han antagligen värd att lyssna på (även om det förstås inte förändrar sannings- eller meningshalten i själva teorierna). Vare sig personen har rätt eller fel eller ens är begriplig, så har han (tyvärr är det nästan alltid en han i filosofisammanhang) en mer genomtänkt filosofi än amatörer som du och jag. Det innebär inte att man ska vara okritisk eller dyrka vid Mästarens fötter, men att vara så spiksäker på sin sak att man hävdar att den här personen lika gärna kunde tro på runda kvadrater är primitivt. Det finns en massa filosofer jag tycker har fundamentalt fel, men jag tillskriver dem inte mental inkompetens för det. Det liknar mer att hålla för öronen.

Visst ja, det var det där också.

Jag hoppas att du är konsekvent och med detta resonemang i åtanke även visar tillbörlig respekt för andra tänkare som lagt ned högst avsevärd tid och tankemöda på sina livsverk (*betydligt* mer än de flesta filosofer av facket, faktiskt), bland dem L. Ron Hubbard, Immanuel Velikovsky, Madame Blavatsky och till och med K. Gösta Rehn.

Kör hårt,
Sheriffen

P.S. Att man kallar sig eller är filosof är inget som helst vaccin mot inkrökthet och till och med dumska. Du har själv nämnt Ayn Rand i sammanhanget. D.S.