av john-henri » mån 15 mar 2010, 23:33
Ray var alldeles avgjort en intressant regissör; flera av hans filmer höjer sig betydligt över flertalet från samma tid. Debutfilmen They Live by Night (1947, men beroende på den röra som uppstod när Howard Hughes tog över RKO släpptes den inte förrän två år senare) är en atmosfärtät noirfilm som dessutom går i bräschen för den undergrupp där ett ödesbestämt par ger sig ut på ändlös flykt; en poäng är att Ray skildrar sina outsiders med betydande sympati, något som på den tiden gick stick i stäv med den dominerande moralismen. Robert Altman gjorde en remake , Thieves Like Us.
Rebel Without a Cause nämner du. Några andra högst definitivt sevärda filmer:
1950 kom In a Lonely Place, med Humphrey Bogart i en av sina intressantaste och mest komplexa roller, som en cynisk, mordmisstänkt manusförfattare i Hollywood.
1954 regisserade Ray Johnny Guitar, förmodligen den enda klassiska westernfilm där huvudkonflikten står mellan två jämbördigt starka kvinnor.
1956 kom Bigger Than Life med James Mason i huvudrollen som en lärare som blir beroende av kortison; den här filmen kan man faktiskt se som den kanske första systemkritiska filmen om 1950-talets konformistiska förortsliv och kärnfamiljsdyrkan, ett slags föregångare till Revolutionary Road. Intressant nog också med manus av James Mason. på sin tid sågad av den amerikanska kritiken och publiken men hyllad i framför allt Frankrike.
Men över huvud taget har Rays filmer en personlig touch. Karaktäristiskt är att han visar sympati för de gestalter som är utanför, som bryter mot konventioner eller som är laglösa (som i hans The True Story of Jesse James, 1957). I konfliktfilmer, som t ex hans kommersiella andra världskrigsepos Bitter Victory (1957) med Richard Burton och Kurd Jürgens, vinnlägger han sig om att göra de båda kontrahenterna jämbördiga.
Dessutom var hans regi stilsäker och hans färgfilmer under 1950-talet hyllade för sin bildskönhet och intressanta färgsättning. Förvisso är inte alla Rays filmer bra, men ingen av de av dem jag sett har åtminstone varit mindre än sevärd och/eller mycket professionell; många tillhör de filmer man minns.
Rays sista film, oavslutad vid hans död, var dokumentären Lightning Over Water (1980), ett sällsamt dokument om hans egen död i cancer, gjord i samarbete med, fullbordad och klippt av Rays vän och beundrare Wim Wenders.
John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!