av Inge van Wett » tor 17 maj 2012, 18:54
Idé- o lärdomshistoriskt perspektiv på 1800-talet
Oscarianska/Victorianska epokens estetik med Eiffeltorn, plysch, bollfransar, brännförgyllda krusiduller, von Anka-hattar och ånglok kan som flera påpekat göra sig bra som scenografi.
Mer intressant är i mitt tycke att under 1800-talet förvaltas upplysningen o den franska såväl som de förenta staternas revolution vidare. Skråväsendets, kyrkans och kungens makt minskar. Liberala idéer omfattas av allt fler.
Författare som C J L Almqvist, Strindberg, Dostojevski, Gorkij och Hugo (samt Verne o Wells) träder fram.
Nytt välstånd skapas (om än ojämnt fördelat) och kommer även i Europa i stor utsträckning "self made men" till del - antalet människor som kan unna sig mer än livets nödtorft ökar drastiskt. Det växer fram en massmarknad där en talrik borgerlighet erbjuds fabrikstillverkade produkter. Särskilt uppkäftigt är 1800-talet i USA.
Den tidigare hegemoni för ett klassiskt och på många sätt medeltida humanistiskt bildningsidéal bryts och naturvetenskap och upplysningsidéer tar plats i skolan vid sidan av den klassiska bildningen.
Folkkolan gör att läskunnigheten bland landsbygdens och städernas enkla människor ökar markant.
Newtons fysik gav under denna epok möjlighet till förståelse av naturlagarna, periodiska systemet var upprättat, kemiska reaktioner gick att förstå och Darwins radikala idéer var inte heller dunkla eller svåbegripliga. En bildad person hade möjlighet att förstå större delen av den då gällande naturvetenskapen.
I kanten av naturvetenskapen fanns dock några oklarheter, som på den här tiden dock uppfattades som smärre områden som återstod att genomlysa och omforma till formler och lagar. Senare skulle det dock visa sig att de otillräckligt förstådda områdena utgjorde portar till hela kontinenter av svårbegriplig naturvetenskap: relativitetsteori, kärnfysik, kvantfysik, osäkerhetsrelationer, strängteorier, svarta hål och gud vet allt som en bildad person numera känner till men som på det hela taget övergår normalt mänskligt förstånd och vis-a-vis naturvetenskapen har försatt åtminstone undertecknad i det predikament i vilket min konfirmationspräst vill sätta mig i förhållande till Gud ("Gud kan inte begripas av mänskligt förnuft, det är inte en fråga om att förstå eller bevisa, det är en fråga om tro!").
Merparten av 1900-talets nya naturvetenskap (och särskilt fysiken) är tämligen obegriplig för förnuftet. För personer med kunskap i avancerad matematik (så exklusiv kunskap att rätt få äger den) kan den nya fysikens naturlagar bevisas matematiskt - men ljusets dubbla natur, Einsteins tvillingparadox, omöjligheten överskrida ljushastigheten, principerna bakom kvantdatorer o.s.v, o.s.v. förblir lika otillgängliga för förnuftet som den gudomliga treenigheten.
Vid slutet av 1800-talet kunde en bildad person känna förståelse för naturlagarna. Redan under mellankrigstiden hade naturlagarna blivit obegripliga för förnuftet - och samtidigt började SF få ett uppsving.
Det i den oscarianska epoken som väcker nostalgi i mig är dels utvecklingsoptimismen, dels den tidens känsla av att naturvetenskap var möjlig att begripa för gemene man.
En Steampunk som mer grundade i de nämnda aspekterna och mindre i imperier, kråsnålar och skorstenshattar skulle jag vilja läsa!
Inge van Wett
Det perifera är det centrala