Steampunk

[jophan]

Jag begriper mig inte riktigt på den moderna steampunklitteraturen*. (Subkulturen, med kläder och mojänger och sådant begriper jag mig på, även om den inte intresserar mig.)

Ta Cherie Priests Boneshaker som exempel: Man tar en actionberättelse för barn och ungdom, slänger in luftskepp och zombier, och plötsligt dyrkar en massa människor boken. Berättelsen är halvengagerande, litterärt är den halv-okej, men den nomineras till priser (och den vinner även en del, som exempelvis Locus Award) och folk skriker "Squee! Wow! Luftskepp! Zombier!".

Vad har jag missat?

*Jag syftar inte på föregångarna som ägnar sig åt kontrafaktisk spekulation.

[Sheriffen]

Jag tror att effekten är densamma som inom andra kultursfärer. Jag har flera gånger sett den inom heavy metal, som är en musikgenre jag följt i årtionden och som - vilket möjligen är bekant - går i popularitetsvågor, men har en enveten förmåga att komma tillbaka gång på gång som en av de största moderna musikformerna (varannan tonårskull, ungefär, uppvisar enorma mängder headbangers).

Det finns ett antal band som antingen har definierat genren och/eller utvecklat den, genom att tillföra idéer och element och bygga vidare på dem.

Men för varje sådant band finns det hundra stycken som både musikaliskt och utseendemässigt draperar sig i själva rekvisitan, men däremot saknar de helt avgörande, grundläggande egenskaperna. Som musikalisk begåvning, förmåga att skriva hållbara låtar, innovationsförmåga, etc.

En del av dessa senare band blir omåttligt populära. Under en säsong, typ. Sedan är de bortblåsta. Medan banden av den första kategorin fortsätter att samla fans även i genrens popularitetsdalar och visar sig tillhöra de allra största även nästa gång en popularitetstopp nås. De banden håller på i decennier. De äldsta har hållit på i fyrtio år nu.

Jag misstänker att boken du skriver om är ett exempel på kategori två. Bara utanverk, inget riktigt innehåll. Men författaren samlar fans en säsong, just för att han har utanverket. Min gissning är att hans popularitet inte blir värst långlivad om han fortsätter på samma sätt.

Kör hårt,
Sheriffen

[jophan]

Hons/hennes (Cherie är ett kvinnonamn).

Men i det här fallet handlar det om garvade sf-läsare som hyllar boken och inte om några typiska dagsländefans. Och i mina ögon verkar hela genren byggas upp av rekvisita. Det finns inte längre några idéer, det handlar inte längre om att fundera på hur världen hade sett ut om Babbage differensmaskin hade tagits i bruk och datorrevolutionen hade kommit hundra år tidigare, utan hela genren verkar handla om monoklar, luftskepp, zombies och kråsnålar. Det finns inget litterärt bakom kuilissen, så att säga.

Eller gör det det?

[Rymd-Olov]

Men i det här fallet handlar det om garvade sf-läsare som hyllar boken och inte om några typiska dagsländefans.

Jag hatar att säga detta, men kan det vara så att sf- och fantasyfans kanske är lite mer lättflirtade när det gäller häftiga utanverk?

En alternativ förklaring skulle kunna vara att så mycket inom diskussionen om vad som är steampunk har handlat om just yta att kritiker och andra läsare sänkt sina förväntningar på hela genren? "Det här är ju inget vidare, men vafasen, det är ju steampunk, det vore orättvist att bedöma den lika hårt som seriösa genrer." Isf är det lite sorgligt.

[tompe]

Jag var inte heller så imponerad av Boneshaker. Det är charmigt att läsa men det är mest yta. Det finns en del andra böcker som höjs till skyarna och om jag finner bristfälliga. Undrar om det beror på att vissa läsare betonar miljön mycker mer än sf-idéer och plot.

[jophan]

Undrar om det beror på att vissa läsare betonar miljön mycker mer än sf-idéer och plot.

Det är en inställning som jag begriper när det gäller visuella medier (jag älskar Greenaways filmer, till exempel), men inte alls begriper mig på när det gäller litteratur. Men delvis kanske det beror på att jag inte läser visuellt?

[Rymd-Olov]

Jag kan iofs gilla knäppa idéer och oväntade kombinationer av element för knäpphetens egen skull. Men det är förvånande om vana sf-läsare skulle vara likadana. Om jag recenserade en bok som jag gillade för ytans skull skulle jag vara noga att påpeka att den bara är läsvärd för sådana som jag.

[jophan]

Diskussionen om att (inte) läsa visuellt hamnade här: viewtopic.php?f=1&t=1742

[Rymd-Olov]

Charles Stross har en del intressanta synpunkter, tycker jag. http://www.antipope.org/charlie/blog-static/2010/10/the-hard-edge-of-empire.html

Kanske behövs det helt enkelt mer punk i steampunk?

[Rymd-Olov]

Charles Stross har en del intressanta synpunkter, tycker jag. http://www.antipope.org/charlie/blog-static/2010/10/the-hard-edge-of-empire.html

Kanske behövs det helt enkelt mer punk i steampunk?

Tack för länken, R-O, du är en pärla.

Steampunkförfattaren Scott Westerfeld har skrivit ett svar på Stross text, som kanske är lite rolig, men framför allt länkar han till några texter skrivna av steampunkare som tar upp just det som Stross efterlyser.

http://scottwesterfeld.com/blog/2010/11/genre-cooties/

[Inge van Wett]

Idé- o lärdomshistoriskt perspektiv på 1800-talet
Oscarianska/Victorianska epokens estetik med Eiffeltorn, plysch, bollfransar, brännförgyllda krusiduller, von Anka-hattar och ånglok kan som flera påpekat göra sig bra som scenografi.
Mer intressant är i mitt tycke att under 1800-talet förvaltas upplysningen o den franska såväl som de förenta staternas revolution vidare. Skråväsendets, kyrkans och kungens makt minskar. Liberala idéer omfattas av allt fler.

Författare som C J L Almqvist, Strindberg, Dostojevski, Gorkij och Hugo (samt Verne o Wells) träder fram.

Nytt välstånd skapas (om än ojämnt fördelat) och kommer även i Europa i stor utsträckning "self made men" till del - antalet människor som kan unna sig mer än livets nödtorft ökar drastiskt. Det växer fram en massmarknad där en talrik borgerlighet erbjuds fabrikstillverkade produkter. Särskilt uppkäftigt är 1800-talet i USA.

Den tidigare hegemoni för ett klassiskt och på många sätt medeltida humanistiskt bildningsidéal bryts och naturvetenskap och upplysningsidéer tar plats i skolan vid sidan av den klassiska bildningen.
Folkkolan gör att läskunnigheten bland landsbygdens och städernas enkla människor ökar markant.

Newtons fysik gav under denna epok möjlighet till förståelse av naturlagarna, periodiska systemet var upprättat, kemiska reaktioner gick att förstå och Darwins radikala idéer var inte heller dunkla eller svåbegripliga. En bildad person hade möjlighet att förstå större delen av den då gällande naturvetenskapen.

I kanten av naturvetenskapen fanns dock några oklarheter, som på den här tiden dock uppfattades som smärre områden som återstod att genomlysa och omforma till formler och lagar. Senare skulle det dock visa sig att de otillräckligt förstådda områdena utgjorde portar till hela kontinenter av svårbegriplig naturvetenskap: relativitetsteori, kärnfysik, kvantfysik, osäkerhetsrelationer, strängteorier, svarta hål och gud vet allt som en bildad person numera känner till men som på det hela taget övergår normalt mänskligt förstånd och vis-a-vis naturvetenskapen har försatt åtminstone undertecknad i det predikament i vilket min konfirmationspräst vill sätta mig i förhållande till Gud ("Gud kan inte begripas av mänskligt förnuft, det är inte en fråga om att förstå eller bevisa, det är en fråga om tro!").

Merparten av 1900-talets nya naturvetenskap (och särskilt fysiken) är tämligen obegriplig för förnuftet. För personer med kunskap i avancerad matematik (så exklusiv kunskap att rätt få äger den) kan den nya fysikens naturlagar bevisas matematiskt - men ljusets dubbla natur, Einsteins tvillingparadox, omöjligheten överskrida ljushastigheten, principerna bakom kvantdatorer o.s.v, o.s.v. förblir lika otillgängliga för förnuftet som den gudomliga treenigheten.

Vid slutet av 1800-talet kunde en bildad person känna förståelse för naturlagarna. Redan under mellankrigstiden hade naturlagarna blivit obegripliga för förnuftet - och samtidigt började SF få ett uppsving.

Det i den oscarianska epoken som väcker nostalgi i mig är dels utvecklingsoptimismen, dels den tidens känsla av att naturvetenskap var möjlig att begripa för gemene man.

En Steampunk som mer grundade i de nämnda aspekterna och mindre i imperier, kråsnålar och skorstenshattar skulle jag vilja läsa!