Fråga om fanvett

[Fandalena Ribbstol]

Käre Sheriffen!

Jag lovar dig fortfarande att hur du spär ut det korrekturlack du häller i andras öl inte har något med vett och etikett att göra. Du kan lugnt späda det som du vill.

[Sheriffen]

Kära tant Fandalena!

I så fall skulle jag vilja be att få ställa en helt annan fråga.

Säg att jag gör ett newszine som utkommer mycket regelbundet, som en gång i vheckan. Säg vidare att jag också gör ett fanniskt fanzine, som kanske heter Blog. Säg nu vidare att jag kör trading med en fan som utger ett genzine, vi kan kalla det Aldebaran, och han utger sex nummer per år. Jag tradear mot Blog, som utkommer med fyra nummer per år. Men nu vill han ha även mitt newszine i trade, för trade är antingen allt eller inget. Fast då finns det den skola som säger att man tradear med ett fanzine som Blog mot ett fanzine som Aldebaran, utan hänsyn till den ringa skillnaden i antal utgivna nummer per år, medan ett ofta utkommande newszine för att alls kunna utkomma måste ta in prenumerationsavgifter.

Så vilket är rätt - trading allt mot allt, eller trading ungefär likvärdigt och låta den andre faneden betala prenumerationsavgift för newszinet?

Denna fråga har jag grunnat länge på. Mycket längre än du kanske anar.

Kör hårt,
Sheriffen

[Fandalena Ribbstol]

Käre Sheriffen!

Det här är, som du antyder, en fråga som många har ställt sig och känner sig osäkra inför. Nu är det så, tvärtemot vad en del tror, inte så att trade är ett måste, utan ett frivilligt åtagande. Jag vill ge dig detta, du ger mig det där. Tanken är god, trade är det smörjmedel som gör att fanzines flödar i fandom och eliminerar behovet av att skicka pengar fram och tillbaka. Att vägra trade är inget man gör utan mycket god anledning.

Dock måste det handla om något slags proportionalitet. Man kan inte ge ut ett enstaka hektograferat letter substitute en gång om året och skicka till alla faneds, inom och utom landet, som ger ut tjocka, välmatade genzines eller kanske varannanveckliga skvaller- eller novellfanzines, och förvänta sig trade. Det är ett mycket ohyfsat beteende. Trade är definitivt inte allt eller inget mellan två faneds. Däremot är det allt eller inget mellan två fanzines; vill man inte tradea bort sitt fina hundrasidiga genzine mot ett tunt fhaanniskt fanzine så ska man inte ge sig in på den traden alls -- även om man här måste ställa sig frågan varför man nekar: Man vill väl trots allt att andra ska läsa ens fanzine? Så en viss brist på proportionalitet bör man acceptera, men det åtagandet är frivilligt.

I fallet som du beskriver är du i din fulla rätt att vägra tradea även ditt nyhetsfanzine som ju är mycket dyrare att producera, särskilt som du ju har Blog att tradea med. Om utgivaren av Aldebaran blir sur för detta har han missförstått den proportionalitet som råder inom trade.

[Jacques]

Käraste Tante F
I ett inlägg ganska nyligen i denna Din utmärkta frågespalt nämnde Din nevö Sheriffen något om korrekturlack av märket Pelikan.
Måhända fler än jag blev intresserade av att diskutera vissa frågor kring denna viskösa och doftande röda vätska. En sån allmän diskussion rör ju dock inte vett och etikett och bör därför inte föras här i Din spalt.
Dock törs jag kanske mana corfluintresserade att bege sig till Dillerier (sön 10 okt 2010, 20:41).

[Inge van Wett]

Fanfejd
Att bedriva fanfejd - är det att betrakta som en gammal god fannisk sedvänja?

[Fandalena Ribbstol]

Käre Inge!

Naturligtvis är fejd och bråk inget att sträva efter.

[Sheriffen]

Kära tante Fandalena!

Kan det ses som fanniskt försvarbart att ge egoboo för ett crudzine bara för att det är utgivet av en neofan, för att denna neofan behöver uppmuntran och inte ska tappa den fanniska gnistan? Tar man då inte samtidigt risken att om man berömmer crud, så fortsätter denna neofan att producera crud, i tron att det är bra, fanniskt material? Med andra ord, bör man visa en späd neofan större hänsyn än fandom i stort, eftersom fandom i stort blir lidande ju mer crud som produceras?

Kör hårt,
Sheriffen

[Fandalena Ribbstol]

Käre Sheriffen.

Det är alltid ett känsligt kapitel, det här med att ge kritik, att balansera mellan att vara konstruktiv och uppmuntrande, med risk att uppmuntra skräp, och att vara ärlig och hård, med risk att skrämma bort känsliga själar. Bäst är naturligtvis om man kan ge konstruktiv ärlig kritik och god konsumentupplysning för sina läsare, samtidigt som man uppmuntrar fanzineskribenten i fråga genom att peka på styrkorna hos alstret. Jag tycker att man alltid bör försöka med det. Var ärlig, men inte ärligare än nöden kräver och minns att man uppnår bättre resultat genom att uppmuntra det som är väl utfört än att klanka på det undermåliga. Fanac är ju som vi vet att likna vid en 33 cl läskflaska. Om man ber sina medfans att fylla sina flaskor med mer bra fanac, kommer den dåliga fanacen inte att få plats.

Men din specifika fråga är om man bör visa en späd neofan större hänsyn än fandom i stort. Mitt svar är ja. I början på sin fanniska karriär är det mycket viktigare att man får uppmuntran än kritik. Kritiken kan få komma när neon har börjat bli varm i kläderna. I allmänhet brukar neofans producera allt bättre fanzines med tiden, och skulle de inte göra det tror jag inte att det är för sent att leda in dem på den rätta vägen med lite mer nykter kritik några fanzines senare.

Om inte annat går det alltid att berömma deras första alster med ord som: "Vad roligt att se ett debutfanzine från Byköping! Ett uppskattat tillskott till den svenska fanzinefloran. Det finns en del brister i innehållet som säkert kommer att åtgärdas till nästa nummer, men det är inte så mycket att bry sig om just nu. Välkommen in i den svenska faned-gemenskapen, Agaton Sax!"

[Inge van Wett]

Käre Sheriff
Jag är nästan på samma linje som din faster.
Men jag föreslår var och en att inför recension av nybörjaralster plocka fram sina egna första kreationer.

[Jacques]

Kära Tant
En mycket brydsam situation tynger mig:

Svårt bryderi över fannisk rangordning.
Bakgrunden till frågan är en smula komplicerad. Det förhåller sig så att jag i all ödmjukhet har accepterat ett uppdrag. Oss emellan kan jag avslöja att redan att få uppdragserbjudandet kändes som en utomordentligt stor heder. Samtidigt känns det kommande genomföradet av uppdraget ytterst ansvarsfullt. Det måste givetvis i varje liten detalj skötas fullständigt klanderfritt.
Saken är den att en mycket inflytelserik person ombett mig att ordna ett möte i form av en litterär salong. Kraven är synnerligen högt ställda på att sammankomsten ska ske i en sober miljö och under traditionella och så förfinade former som möjligt. Formell aftonklädsel är självfallet påbjuden. Stor diskretion är av nöden. Varken seriösa media, tabloidpress, så kallade skvallertidningar eller det man kallar bloggosfären får på några villkors vis få kännedom om arrangemanget.

Tant iakttar väl tystnadsplikt?! För nu ska jag avslöja arrangemangets natur.
Det är så att Hennes Kungliga Höghet Drottningen när en önskan att få ägna sig åt vittert samkväm med en grupp skönandar hämtade från svensk fandom. Det kommer att ske under en nio rätters supé i lantligt men garanterat ståndsmässig miljö.

Nu kommer vi till själva bryderiet: Hur ska jag hantera bordsplaceringsfrågan?
I det aktuella sammanhanget torde det vara en självklarhet att de mest hedersamma platserna ska tillfalla de fans som står högst i rang.
De som kommer att inbjudas har titlar som t.e.x. trufan, neofan, BNF, letterhack, fan, fanne. De som vill delta kommer att ombes sända in vidimerat fanniskt curriculum vitae. Av respektive CV ska bland annat framgå antal år av fannisk aktivitet, antal avverkade cons, antal utgivna fanzines, antal bidrag till fanzines och eventuella utgivna sf böcker.
Hur ska jag rangordna de fanniska titlar som kan förekomma? Hur väger olika slag av fanac mot varandra och hur väger aktiviteter i förhållande till titel?

Jag hyser förtröstan om att Tant kan ge tydliga anvisningar som kan hjälpa mig ur mitt mycket delikata rangordningsbryderi.

[Fandalena Ribbstol]

Käre Jacques!

Detta är känsligt territorium du rör dig på. Det gläder mig att Hennes Kungliga Höghet Drottningen tänker engagera sig i fanniskt samkväm.

Vid bordsplaceringen tar man i fandom endast hänsyn till vilka man vill hedra -- "rang" existerar inte utanför den avsomnade Order of St Fanthony. Detta är Kung Kaj medveten om och om hans partner inte är det, så kommer Kungen att kunna upplysa henne. Om du inte är helt au courant med dagens fandom så är det en god idé att be de deltagande att skicka in CV:n så att du kan bedöma vilka du vill förära hedersplatserna bredvid Kungen och Drottningen. Hur du då tänker är din ensak, men det man traditionellt har ansett vara hedervärt i fandom är primärt fanzineutgivning och sekundärt kongressarrangemang, och i bägge fallen sätts kvalitet framför kvantitet. Kongressdeltagande eller professionell publicering behövder du inte ta hänsyn till. Jag vill dessutom påstå att det är viktigare att vara trufan än BNF. Vem som helst kan bli ett stort namn inom fandom med tiden, men trufandom sitter i det fanniska hjärtat.

Utöver de få hedersplatserna bredvid Kung Kaj och hans partner, sätter sig antingen resten av fansen som de vill eller så kan du placera dem efter hur du tror att de trivs tillsammans, dvs efter trivsamhetsprincipen.

Jag hoppas att tillställningen blir lyckad och att du skriver rapport efteråt och publicerar i ditt fanzine!

[Bbeccarii]

Vart tog ordväxlingen mellan Jacques och Beccarii vägen (tre inlägg)? De hamnade inte i Raderade Inlägg i alla fall.

/B

[jophan]

Vart tog ordväxlingen mellan Jacques och Beccarii vägen (tre inlägg)? De hamnade inte i Raderade Inlägg i alla fall.
/B

Fandalena skrev till mig och bad mig flytta bort dem från hennes tråd, så jag gjorde en egen tråd av dem.

[Jacques]

Detta är Kung Kaj medveten om

Varmt tack för Tants mycket kloka svar angående bordsplaceringsfrågan. Till stora delar löser det mina problem.

Som Tant mycket riktigt låter antyda är jag långt ifrån au courant med fanniska seder och bruk.
Det är dock inte utan en viss förlägenhet jag vill drista mig att i denna spalt ställa en fråga som i första påseendet kanske inte direkt är en fråga om vett, men som icke desto mindre kan vara en fråga om kunskap som kan behövas för att i fanniska kretsar undgå att bli betraktad som ovettig:
Vem är denne Kung Kaj? Är det ett oumbärligt rekvisit för alla fans att känna till denne monark som Tant (med en sådan självklarhet i tonfallet) nämner?

Undrar Tants vetgirige beundrare.

[Sheriffen]

Vem är denne Kung Kaj? Är det ett oumbärligt rekvisit för alla fans att känna till denne monark som Tant (med en sådan självklarhet i tonfallet) nämner?

Jacques, nu blir jag nästan lite orolig...

Du känner inte till Kung Kaj I?!

Han är alltsedan 1980 svensk fandoms egen monark!

Kaj Harju, med finskt påbrå, är en av svensk fandoms främsta publishing jiants någonsin, med bokstavligt talat tusentals fanzinesidor bakom sig, alla producerade under storhetstiden på åttiotalet och det begynnande nittiotalet. Han bodde ute på Värmdö i Stockholm och att han blev svensk fandoms kung har en förmodligen oväntad förklaring.

När Kaj Harju första gången dök upp på en fanvecka hos mig, frågade David Nessle från Sala honom vad han hette, för de kände inte varandra. Kaj såg sig förväntansfullt omkring bland de församlade och sa...

"Jag heter Nisse..."

/effektfull konstpaus och Kaj såg ännu mer förväntansfull ut/

"...Öra!"

Det fullkomligt platta fallet ledde till rungande skrattsalvor. Ingen hade någonsin hört ett så tamt skämt, improviserat eller ej. Sedan dess kom det att bli Whisdomsord nummer 1, snabbt följt av flera så som "Du är dum" och "Ditt huvud är tomt!".

När jag vid ett senare tillfälle pratade med David Nessle i telefonen nämnde han Nisse Öra, och av någon anledning föll det mig bara in att allitterera på Kajs namn och kalla honom för Kung Kaj Harju. Där och då, rakt ur tomma luften.

Och därmed var Sverifandoms förste och högst enväldige monark krönt.

Han blev Kung Kaj Harju I med hela den svenska fanmänheten och har så varit sedan dess, även om han numera är nästan helt gafierad. Han har dock inte abdikerat och han kan inte avsättas, och bara häromveckan hälsade han på hemma hos Jocke Björk och släpade med denne ut på vad han kallade "En riktig joggingrunda!".

Upplevelsen var djupt skakande och återgavs i halvt uppskärrade ordalag av Jocke på det senaste pubmötet i Stockholmsfandom.

Men Kung Kaj I är och förblir vår monark!

För böfvelen, Jacques, gör gif akt!

Kör hårt,
Sheriffen