Kinematografi

[Sheriffen]

Jag nämner i kommentaren ovanför denna att den 200:e recensionen på Kinematografi snart ska publiceras.

Jag hoppas att det blir så. Men om det går, blir det nog också den sista. Sedan tror jag att Kinematografi dör.

Problemet är att WordPress, som är det bloghotell där Kinematografi finns, ständigt och i grunden förändrar procedurerna, det vill säga hur det går till när man postar ett inlägg.

Nu i dag, när jag försökte posta den 200:e recensionen, såg allting fullständigt annorlunda ut - igen - och de har tagit bort funktionerna att man kan lägga postningen i en kategori och förse den med s.k. etiketter, vilket jag alltid har gjort. Jag har skrivit och bett supporten att hjälpa mig posta inlägget, men jag tror inte att jag orkar mer efter det. (Det är långt ifrån första gången jag skrivit till supporten, som ni förstår.)

Jag tycker det är väldigt roligt att skriva om film, men när jag bokstavligt talat *varje* gång måste lära mig ett helt nytt sätt för att posta det jag skriver på bloggen, dör glädjen fullständigt.

Fast det har varit kul, i alla fall, under de år jag haft bloggen.

Och får jag upp den sista recensionen får ni se vilken film det är.

Ett ikoniskt, suggestivt mästerverk. Som jag varit besatt av sedan i tonåren. Och som inte är har något med Orson Welles att göra.

Be seeing you - at Kinematografi!

http://moviehead.wordpress.com/

Kör hårt,
Sheriffen

[Sheriffen]

Jag lyckades efter en del slit faktiskt posta den 200:e recensionen. (Se kommentaren ovan.)

Här är den.

Be seeing you - at Kinematografi!

http://moviehead.wordpress.com/

Kör hårt,
Sheriffen

[jophan]

Tack för en sann kulturgärning, om det nu är så att Kinematografi har sjungit klart den sista versen.

[Sheriffen]

Tack, Johan!

Men som det visar sig kunde jag inte låta bli i alla fall. Jag vågar påstå att det inte blir lika ofta i framtiden som det var under några år, men jag häpnar fortsatt över den besöksfrekvens statistiken visar mig fortfarande är fallet de gånger jag tittar in på Kinematografi.

Det har jag gjort nu igen och jag har recenserat en film av genreintresse för medlemmarna här på forumet till och med.

http://moviehead.wordpress.com/

Be seeing you - at Kinematografi!

Kör hårt,
Sheriffen

[Sheriffen]

Det här vågar jag gissa är något som nästan alla varit med om, nämligen att man helt har glömt bort filmer man sett. Jag har vid ett antal tillfällen i livet kommit på mig med att se en film och inte förrän i slutet plötsligt inse att jag har sett den förut, men fullständigt glömt bort den. Ett sådant exempel är Tiden som finns kvar och så här skrev jag faktiskt bland annat om den på Kinematografi:

"Gripen blir jag inte av Tiden som finns kvar och ett tecken så gott som något på det torde väl vara att jag några minuter före slutet plötsligt insåg att jag har sett den förut, men fullständigt glömt bort den. Det var först i slutsekvensen jag plötsligt kom ihåg precis vad som skulle inträffa, även om det finns en del andra scener i filmen jag vagt déjà vu-aktigt tyckte mig känna igen. Men bara vagt."

Just nu var det dock en annan film i listan över dem jag recenserat i högermarginalen på Kinematografi - och när jag har recenserat en film är det konstigare att jag inte minns den, tycker i alla fall jag - vars titel jag bara stirrade på. Rabbit Hole. Vad i hela friden var det för film? Har jag sett den? Är det möjligen den där med både levande, riktiga skådespelare och tecknade figurer, som agerar och interagerar med varandra?

Nej, det är det inte alls, visade det sig. I stället är Rabbit Hole tydligen en film som var Oscarsnominerad år 2011. Men att jag helt glömt bort den framstår som begripligare när jag läser recensionen. Den inleds så här:

"Man skulle kunna tänka sig ett experiment. Man skulle kunna samla ihop tio kompetent genomförda – för att inte säga till och med välgjorda – filmer som handlar om ett föräldrapar som har förlorat sitt barn i en olycka och som försöker gå vidare i livet. Man skulle kunna ta vilka tio filmer som helst på det temat – eller kanske bara fem – och om man struntade i att det var olika skådespelare som spelade föräldraparet i olika scener, skulle man genom att plocka scener ur de tio – eller kanske bara fem – olika filmerna kunna sätta ihop hela Rabbit Hole. För jag hittar inte en enda scen här som jag inte har sett förut. De flesta i rätt många versioner. Och de scenerna har i sin tur alla ingått i filmer som varit så snarlika Rabbit Hole att jag tror att jag har glömt bort minst hälften av dem fullständigt, förmodligen fler. Därför att de är ständiga upprepningar av varandra."

Icke desto mindre är det en liten aning svindlande att sitta och stirra på recensioner man själv skrivit av filmer som man inte alls kommer ihåg. Det ger en viss pikant vinkel på recensionen, för det är för mig som att läsa en recension som någon annan har skrivit, av en film jag inte har sett.

Man kanske skulle ta och se den där Rabbit Hole...?`

Kör hårt,
Sheriffen

[Sheriffen]

Det är ju allt mer sällan nuförtiden, men sedan sist har jag i alla fall postat fyra nya filmrecensioner på Kinematografi. Precis som de står på bloggen listar jag dem uppifrån och ned, med den senast postade recensionen överst:

300 av Zack Snyder (2006)
Doktor Glas av Rune Carlsten (1942)
The Railway Children av Catherine Morshead (2000)
A Christmas Carol av Robert Zemeckis (2009)

https://moviehead.wordpress.com

Be seeing you - at Kinematografi!

Kör hårt,
Sheriffen

[Sheriffen]

Helt plötsligt har det axat på Kinematografi. Tre nya filmer, uppifrån och ned precis som på bloggen, med den senaste överst:

The End of the Affair av Edward Dmytryk (1955)
Sweet Country av Michael Cacoyannis (1987)
Educating Rita av Lewis Gilbert (1983)

Sweet Country är för övrigt en av min fars filmer!

Be seeing you - at Kinematografi!

https://moviehead.wordpress.com

Kör hårt,
Sheriffen