Shakespeare och Cicero

[Johan]

Skall vi tala om gamla romare (apropå Seneca) hackar jag visserligen igenom en sida i Ciceros De oratore av och till här hemma, men det går trots fylliga kommentarer så pass långsamt att det är svårt att tala om någon egentlig läsning ...

[Sheriffen]

Två frågor till Johan:

1) Vad är det för upplaga av Shakespeare du har fått tag på, med originalstavning? Jag skulle också vilja ha en sådan upplaga och hoppas på att du inte har fått tag på en hemskt gammal volym, utan en nyutgiven fast med originaltext, typ.

2) Läser du Cicero på latin?

Har du förresten lust att lämna det här seriösa forumprogramrummet och välta en öl i baren i stället?

Herr bartender Jophan?

Kör hårt,
Sheriffen

[Johan]

(För att helt förstå den här diskussionen bör det kanske påpekas att den till en början var en del av den här tråden och bygger på det inlägg jag direktlänkade till samt det direkt under det.)

Shakespeareboken är inte min, utan lånad från biblioteket vid Göteborgs universitet, vilket talar för att den nog har några år på nacken. Jag kan inte på rak arm säga någonting alls om när den är tryckt eller vilket förlag eller någonting som helst i den stilen, men jag skall undersöka saken nästa gång jag befinner mig i Göteborg.

Jag läser Cicero på latin med hjälp av mycket möda, lexikon, grammatika och fylliga kommentarer på ett mer modernt och spritt språk.

[Johan]

Kvällens besök vid lärdomens oas gav möjligheten att konstatera att det är den här utgåvan som det hela gällde (den jag läser sades dock vara tryckt 1986, men, hey, om den här upplagan är något senare så är den ju inte ens äldre än jag är ...).

[Sheriffen]

Kvällens besök vid lärdomens oas gav möjligheten att konstatera att det är den här utgåvan som det hela gällde (den jag läser sades dock vara tryckt 1986, men, hey, om den här upplagan är något senare så är den ju inte ens äldre än jag är ...).

Stort tack för detta tips och jag beställer omgående. Det har alltid irriterat mig när man moderniserar språkbruket i verk av författare som Shakespeare eller Defoe eller Melville, och jag gillar att få tag på upplagor med författarnas eget språkbruk. Och kom igen - you can never get around Shakespeare without *reading* him, can you?

Kör hårt,
Sheriffen

P.S. Inte Defoe och Melville heller, för den delen. D.S.

[pinkunicorn]

[Det har alltid irriterat mig när man moderniserar språkbruket i verk av författare som Shakespeare eller Defoe eller Melville, och jag gillar att få tag på upplagor med författarnas eget språkbruk.

Jag är lite kluven här. Med författare som dem du räknar upp är jag ju iofs kapabel att faktiskt läsa originalet (och försöker också göra, när det står till buds), men med många andra klassiker är jag tvungen att läsa översättningar (Boccaccio, bibeln, Dante, ...). Varför ska jag i det läget läsa en gammal översättning och inte en som är gjord i nutid? Man kan tycka att "gammalt språk" passar äldre författare, men i så fall bör man väl kräva en samtida översättning. Det går bort för åtminstone de första av de där tre, kanske alla. I och med att jag läser en översättning får jag texten anpassad till mitt språk, så varför inte få den anpassad till det språk jag läste istället för till det språk min farfars far läste?

[Sten]

Varför ska jag i det läget läsa en gammal översättning och inte en som är gjord i nutid? Man kan tycka att "gammalt språk" passar äldre författare, men i så fall bör man väl kräva en samtida översättning. Det går bort för åtminstone de första av de där tre, kanske alla. I och med att jag läser en översättning får jag texten anpassad till mitt språk, så varför inte få den anpassad till det språk jag läste istället för till det språk min farfars far läste?

När det gäller till exempel Bibeln och Shakespeare finns ju även problemet att de citeras och hänvisas till rätt flitigt. Om jag läser en bok på svenska där någon säger "Ack, stackars Nisse -- Jag kände honom, Horatio!" kommer jag antagligen att missa referensen, för motsvarande stycke i min Shakespeare-översättning löd något i stil med "Asså, den där Yorick var en fett cool snubbe, typ".

Och då kan jag ju inte känna mig sådär litterär. Fast det argumentet försvinner ju om översättarna (eller de svenska författarna) också använder nya översättningar i sina citat. Det kan kanske vara ett argument för att använda "standardöversättningen", oavsett ålder?

[Merry]

Ibland kan olika översättningar/moderniseringar tillföra mycket. Shakespeare är trots allt teater, och i den genren ingår vanligen även tolkning.

Jag minns att Göran O. Eriksson gav mig en helt ny syn på Shakespeare när jag var liten, och det är mycket tack vare honom som jag blev förtjust i Shakespeare. Numera läser jag främst Shakespeare på engelska (moderniserad och i vissa fall 'original') men jag är fortfarande förtjust i Eriksson och i mindre ortodoxa teateruppsättningar.

Jag hade en period efter det där jag vägrade läsa översättningar av engelska verk, men nu har jag börjat betrakta översättningar som egna verk istället. Speciellt när det gäller dikter finns det översättningar jag tycker bättre om än originalen.

[Johan]

Gammal tråd, förvisso, men ett förtydligande kanske skulle vara på plats: den skillnad vi talar om i den utgåva jag och vår käre sheriff diskuterade handlar inte så mycket om att där inte finns en anpassning till ett modernt språk i betydelsen att man ändrar ord och dylikt – för det brukar man väl inte se i Shakespearetexter? – utan om att orden, som brukar vara desamma, stavades som de gjorde då. Vilket betyder att det inte nödvändigtvis är så viktigt att u markerar en vokal och att v är en konsonant, för att ta ett exempel.