Årets Nobelpris i litteratur

[john-henri]

Och apropå sådana som aldrig fick något pris –

James Thurber
William S. Burroughs
Sylvia Townsend Warner

fullständigt seriöst dessutom
H G Wells

Sen är nog sådana här listor inte bara personliga, utan sammanställda utifrån lite olika kriterier. Jag har nämnt författare jag faktiskt kan argumentera seriöst för, antingen ur uteslutande kvalitetshänseende eller, i ett par fall, fär att de var förnämligt bra men kanske inte bäst, men i gengäld skapade eller dramatiskt utvecklade nya litterära former. Wells är ett bra exempel just på det. Thurber också.

Men i ett antal andra listor anar jag djupt personliga preferenser som går ut på att människor tar med författare de absolut tycker borde få priset även om de kanske inte var vare sig nydanande eller skrev bäst i sin samtid. Och är sådana okej skulle jag förstås inte tveka en sekund att ge ett litet extra nobel till
W Somerset Maugham

Vi kan väl återkomma. Vänta bara tills vi börjar puckla på varandra för att vi kommit med "fel" förslag...

John-Henri

[Sheriffen]

Alla de där listorna du har sett är bara författare som dött, eftersom man då bombsäkert kan säga att de inte fick priset.

För säkerhets skull: jag fuskade lite och tog med två levande, Leonard Cohen och Norman Mailer. Men jag kan bombsäkert säga att ingen av dem kommer att få priset ändå. Dessutom vacklar jag själv som synes i fallet Norman Mailer.

Vid det här laget hade Lessing blivit aktiv också i kvinnorörelsen och skrev med starkt feministiskt patos

Stämmer förstås, men hennes kommentar till prismotiveringen i dag var ändå rätt rolig. När hon fick höra att hon kallades "Den kvinnliga erfarenhetens skildrare i ett fragmenterat samhälle" (eller hur det nu exakt löd) så svarade hon: "Totally ridiculous."

Och såg ni henne i TV när journalisterna utanför hennes hem meddelade henne att hon fått priset när hon kom hem från en shoppingrunda?

Jävlar vad cool hon var, tanten!

Vilken kommentar!

Kör hårt,
Sheriffen

[Johan]

Astrid Lindgren borde ha vunnit priset för länge sedan, men ibland känns ju Nobelpriset som det mest elitistiska pris som finns. Många gånger stämmer det de sa på The Prize som Helt Apropå-gänget sa: Författaren måste ha ett outalbart namn, Skriva på ett icke förståligt språk och vara översatt till andra ickeförståliga språk....hahaha vad jag älskar denna lilla roliga anektdot ifrån denna satir-klassiker i Svensk TV-historia...

Här får du på ett enda stycke in så många av de idiotiska saker som upprepas till leda varje stackars år att jag inte vet om jag skall bli ledsen eller imponerad.

För det första kan Astrid Lindgren inte få Nobelpriset, eftersom hon är död, som påpekat. Det är en bra sak inte bara för att hon inte borde ha fått det från första början och för att det fanns oändligt mer lämpade kandidater (se nämnda Tove Jansson, till exempel) utan även för att det hade varit rätt kasst om Nobelpriset börjat användas för att göra döda författares läsare glada. Jag skrev mer om det här.

För det andra så finns det en grupp små språk som är klart överrepresenterade – de nordiska. Svenska (sex pristagare), norska (tre), danska (tre). Det minsta språk någon pristagare har skrivit på är isländska. Annars händer det mest bara undantagsvis att Nobelrpiset i litteratur går till någon som inte har skrivit på de stora europeiska kulturspråken. Engelskan (tjugosju), franskan (tretton), tyskan (tolv), spanskan (tio), italienskan (sex), svenskan (sex) och ryskan (sex) är de språk som har haft flest pristagare. När folk börjar prata om udda språk verkar de syfta på saker som polska, med sisådär nio gånger fler talare än svenska – vilket tydligen skall vara konstigt för ett internationellt pris. Jag skrev mer om det här.

För det tredje så går priset till i regel välkända författare som blivit översatta till en lång rad språk och lästs över stora delar av världen. Det finns undantag – Jelinek är väl det senaste exemplet – men frågan som vanligtvis rullar runt i mitt huvud när folk börjar klaga på att Nobelpriset går till författare man minsann inte har någon aaaning om vilka de är är om det verkligen är motiverat att försöka ge sig in på en kommentar om vem som borde och inte borde få ett internationellt litterärt pris som delvis har som funktion att uppmärksamma författare som kanske skulle förtjäna ännu mer strålkastarljus om man uppenbarligen inte har nämnvärt bättre koll på den litterära arenan än jag har på fysik eller kemi eller andra områden jag inte skulle dröma om att lägga mig i första taget.

Med det sagt så tycker jag egentligen att Nobelpriset är måttligt intressant och att hela karusellen kring det är ohyggligt överdriven, även om det mycket sällan går till dåliga författare. Jag har tragiskt nog svårt att inte ryckas med, dock.

[Sten]

Doris Lessing har varit föreslagen i kolossalt många år, eftersom hon började betraktas som en av Englands och kanske världens främsta författare redan på 1960-talet, men nu är hon ju nästan nittio och jag har inte sett hennes namn på länge. Alla hade väl trott att de definitivt bestämt sig för att hon inte skulle få det.)

Det verkar som om någon i Akademien har motarbetat henne, och sagt att hon aldrig ska få något pris så länge han/hon har något att säga till om. Doris Lessings son sade också vid intervjun något i stil med "aha, har den där professorn dött nu?". Vet någon vem de syftar på? Eller är det bara en allmän konspirationsteori?

[Johan]

Eller, äsch. Eftersom du visas som online på forumet, Livgivare, har du förmodligen redan läst mitt inlägg, så det känns meningslöst att redigera det, men det var en onödigt hård ton. De där kommentarerna brukar lyckas få mig att bli irriterad för var för sig även om man inte drar till med allihop inom några meningar, men jag borde fortfarande veta bättre än att låta direkt förolämpande bara för att jag tycker att de är dumma.

[jophan]

Det verkar som om någon i Akademien har motarbetat henne, och sagt att hon aldrig ska få något pris så länge han/hon har något att säga till om. Doris Lessings son sade också vid intervjun något i stil med "aha, har den där professorn dött nu?". Vet någon vem de syftar på? Eller är det bara en allmän konspirationsteori?

Det är ju ingen hemlighet att det har varit så i tidigare fall. Om just Lessing vet jag inget. Det är en lång process att vaska fram pristagaren.

"Resultatet av Nobelkommitténs arbete med förslagslistan presenteras för Akademien i april i form av en preliminär kandidatlista, som i regel upptar 15–20 namn."

Så beroende på när det berömda vetot inläggs, om det är tidigt eller sent under processen, så är de huvudmisstänkta Lars Forssell (avled i juli i år), Lars Gyllensten (maj i fjol) och Östen Sjöstrand (även han i maj i fjol).

[centerwall]

Det enda jag personligen tycker är tråkigt med årets nobelpristagare är att jag redan känner till henne.

Jag uppskattar alltid bra boktips från folk som kan litteratur och brukar bli överlycklig när jag inte har hört talas om eller läst nobelprisastagaren.

[john-henri]

Sten: Vet något gör jag inte, men visst; det är förstås fullt möjligt. Försvunna under de senaste åren är:
Lars Forssell (död i år, men då var årets pris rimligtvis redan klart och för övrigt vill jag minnas att Lars gillade Lessing frånsett att han tyckte att hon blivit för gammal);
Knut Ahnlund (inte död, vad jag vet, men slutade delta 2005),
Lars Gyllensten (död 2006),
Erik Lönnroth (död 2002)
Östen Sjöstrand (död 2006)
Längre tillbaka är knappast rimligt att gå. Ahnlund och Lönnroth var professorer och jag vill minnas att Gyllensten hade professors titel. Ska man våga tippa att det var Ahnlund. Han avgick ju när Jelinek fick priset och är en ökänt ultrareaktionär typ; att belöna en antirasistisk, profeministisk, såvitt jag förstått öppet bisexuell (Lessing var gift två gånger före 30 års ålder men har såvitt jag hört huvudsakligen haft kvinnligt sällskap de senaste femtio åren) författarinna som dessutom skriver om trivialiteter som katter, kvinnor och i kioskboksform (SF!) har nog fått honom att hänga i taket och droppa grönt. Själv skrev Ahnlund sin doktorsavhandling om en ordentlig människa, Henrik Pontoppidan.

Gissningsvis har individuella veton av varierande skäl alltid förekommit. Priset till den isländske anarkisten Gunnar Gunnarsson stoppades enligt vad jag hört av Gustaf V, som på den tiden hade en del att säga till om han också. Då var akademien enig och protesterade genom att inte utse någon annan pristagare; detta ska vara skälet till att inget pris utdelades 1935. På den tiden jag var bekant med Forssell bekräftade han utan omsvep allmänna förmodan att Artur Lundkvist skulle ha meddelat att den konservative katoliken Graham Greene inte skulle ha något pris så länge Lundkvist levde. Lars hade också en stark känsla av att det enbart var utgivningen av Lolita som hindrat Nabokov från att få priset; Nabokov dog 1977 och kunde väl varit aktuell fram till ett eller två år dessförinnan, men 1973 och 1974 satt fortfarande moralister och inte minst djupt religiösa personer som Olle Hedberg, Sture Petrén, Pär Lagerkvist m fl i akademien.

John-Henri

[Johan]

Fast Ahnlund slutade väl egentligen delta i Akademiens arbete innan Jelinek fick priset?

[john-henri]

Beror på hur du menar. Han har sagt att han lämnade Akademien i protest mot att man kunde tänka sig att ge henne priset. Förvisso var han inte med när hon fick det, eller tillkännagavs som pristagare. Men, återigen enligt Lars Forssell som de år jag var hans förläggare var min stora källa till akademiskvaller, vem som ska få ett givet års pris är mer eller mindre klart i maj-juni året då priset utdelas (eller åtminstone är kandidaterna nere i tre, fyra eller max fem; det är deras böcker akademiledamöterna läser över sommaren); vilka man seriöst funderar på avgörs ytterligare ett år tidigare, när man sammanställer inkomna förslag, lägger ut uppdrag att skriva författarmonografier över de förslag som verkar starkast, och så vidare. Eftersom Jelinek nådde ända fram och fick priset 2004 lär hennes namn ha varit med i prisdiskussioner åtminstone sedan hösten 2002. Och, blir väl antagandet, någon gång mellan då och, säg början av 2004 lär Ahnlund, om det var han, ha insett att han inte skulle lyckas stoppa Jelineks kandidatur och dragit konsekvensen av den saken. När han i realiteten slutade gå på mötena vet jag inte; officiellt lämnade han ju kretsen sedan priset utdelats i december.

John-Henri

[jophan]

Enligt kommentarer i media när han gick ut och kritiserade valet av Jelinek drog han sig ur Akademiens arbete långt tidigare, redan på 90-talet, vill jag minnas.

[Livgivare]

Jag kan förstå att folk inte skall få priset då de dött, och varit döda en längre tid. Men frågan återstår, skall Nobelpriset i Litteratur återfå någon som hellst förtroende bland den vanlige läsaren borde det vara några författare som är lite populistiska imellanåt så att inte all litteratur går över huvudet på folk som vinner...kanske någon som är väldigt populär en si så där vart 8de år eller så.

Naturligtvis skall fler nationer komma med, och kanske har inte alla Nordiska pristagare varit av hög klass. Ej heller de som skriver på Engelska heller alla gånger. Det är ju svårt det här med andra språk...hur hittar man den banbrytande författaren som skriver på ett av de otaliga språk som finns i Kina eller Indien som inte helt och hållet är översatt till Engelska eller ens Mandarin eller nått sånt...

Är det någon mer som hoppar till än jag över att det bara är 11 kvinnor som vunnit priset på 106 år? Det är kanske den största skandalen...

Hur ser det ut bland faktabokförfattarna då? Kan inte en faktabok vara stor litteratur? Även om jag förstår att Noam Chomsky inte gillas av alla, så kan man ju inte komma och påstå att hans språk är dåligt...tex...eller att han är oviktig?

Astrid Lindgren måste ha varit nyskapande i litteraturen då hon faktiskt inte har skrivit en enda dålig bok och att alla böcker fortfarande ger något och läsa även för vuxna...så helt uträknad som kandidat skulle jag inte tro att hon var när hon levde...

[Sten]

Du menar att priset borde gå till en författare som har översatts till minst arton olika språk, och sålt miljontals böcker världen över? Mm, någon borde tala om det för nobelpriskommittén.

På vilket sätt tycker du att Chomskys språk är så fantastiskt att han borde få pris för det? Eller är det hans lingvistiska teorier du tänker på här?

Nu blev jag nyfiken. Vad får du som vuxen ut av att läsa "Britt-Mari lättar sitt hjärta" och "Lotta på Bråkmakargatan"?

[john-henri]

Att börja ge Nobelpriset i litteratur till faktaboksförfattare låter sig nog inte göra. Nobelpriserna utdelas av en stiftelse som grundades efter instruktioner i Alfred Nobels testamente, och det var också därifrån pengarna som delas ut ursprungligen kom. Nobelstiftelsen har sedan givit olika lärda samfund uppdraget att välja pristagarna, men grunden till hur de får väljas finns i Nobels testamente och i Nobelstiftelsens urkund och stadga. Utrymmet för att frångå principen att välja skönlitterära författare (testamentet talar uttryckligen om "diktning") är nog mycket litet.

Den enda gång det hänt var såvitt jag vet när Nobelpriset i litteratur tilldelades Winston Churchill. Jag förmodar att det är sant som sägs att hela världen i princip uppfattade det som att han egentligen fick det för att han blivit symbolen för motståndet mot Hitler och lett Storbritannien genom kriget, men trots det kunde man rätt väl motivera priset. Churchill var odiskutabelt en av århundradets stora talare och skribenter; hans väldiga historiska och politiska verk (The History of the English-Speaking Peoples, 4 volymer; Andra världskriget, 6 volymer; Marlborough and His World, om den store hertigen, 4 volymer; The World Crisis, historik över första världskriget, 4 volymer; ungefär trettio fristående böcker) är ofta eleganta i tanke och språk; ett slags ursäkt hade man dessutom i att Churchill faktiskt tidigt i livet skrev en smula skönlitteratur, faktiskt mest sf: dit hör hans enda roman, "Savrola", om kampen mellan demokrati och diktatur i ett fiktivt europeiskt land, utgiven år 1900, medan hans såvitt jag vet sista novell, "A Dream", skriven cirka 1947, är ett slags retrospektiv framtidsvision där Churchill i nuet möter sin far, som berättar om ett 1900-tal som utvecklats annorlunda än det Winston har upplevt. (Det slår mig, aningen häpet, att Churchill ur skönlitterär synvinkel faktiskt huvudsakligen skrev något slags sf och därmed rimligtvis är den Nobelpristagare i litteratur vars "diktning" dominerats av spekulationer.)

Hur som helst. Churchill hade helst velat ha fredspriset, men fick litteraturpriset eftersom han ju faktiskt lett ett krigskabinett under alla sina år som premiärminister. Och han var en unik gestalt under 1900-talet.

Däremot skulle nog pris till andra faktaförfattare i många fall visa sig oerhört kontroversiella. Jag kan tänka mig enstaka möjliga mottagare som nog skulle applåderas av de flesta: Ghita Sereny är det första namn jag kommer på, kanske historikern Barbara Tuchman, några till finns säkert. Men de flesta skulle bli ofattbart kontroversiella och tolkas som ställningstaganden av Akademien. Att till exempel ge priset till Noam Chomsky skulle definitivt höra dit; han är en ofärbätterlig diktaturkramare och kommunistagitator av värsta slag. Självfallet skulle de som har åsikter motsatta mina bli lika upprörda om priset gavs till någon liberal debattör. Problemet är ju att faktaskribenter skriver om ting som kringgärdas av värderingar och åsikter, och ofta uttrycker sig polemiskt eller för fram sina egna uppfattningar. Så ärligt talat tror jag varken att idén är bra eller över huvud taget genomförbar.

Sen är det detta med Astrid Lindgren. Jag vet att det funnits en folkrörelse som tyckt att hon borde få priset. Men ärligt talat – utifrån vilka bedömningsgrunder skulle hon fått det? Missförstå mig rätt. Hon var en alldeles utmärkt barnboksförfattare. Men jag kan inte ärligen säga att jag tycker att hon litterärt var en bättre barnboksförfattare än till exempel Erich Kästner, för att ta ett förhoppningsvis okontroversiellt exempel. Och i språk, gestaltning, originalitet och insiktsfullhet kan varken hon eller någon annan barnboksförfattare jag läst mäta sig med Tove Jansson, som jag faktiskt anser var en autentiskt stor författare (och som ju dessutom skrev åtskilliga böcker för vuxna vid sidan om muminsviten). För det andra, men inte orelevant, skulle ett pris till Lindgren ha inneburit att man ansåg henne vara en mer betydande författare än någon annan då levande möjlig pristagare. Men det kan jag bara inte köpa. Jag tror inte att hon vid något tillfälle ens var den bästa författaren i Sverige. Från debuten och fram till 1974 konkurrerade hon i varje fall med Vilhelm Moberg, Eyvind Johnson, Gunnar Ekelöf, Erik Lindegren. 1974 fick Johnson priset och de andra var borta, men nu måste hon i stället jämföras med Sven Christer Swahn, Lars Forssell, Elsa Grave (jag vet att mina preferenser inte alltid är de gängse vedertagna, men i alla fall). Och hon slår ingen av dem heller.

Så sorry, men i det fallet har Akademien gjort rätt.

John-Henri

[Livgivare]

Du menar att priset borde gå till en författare som har översatts till minst arton olika språk, och sålt miljontals böcker världen över? Mm, någon borde tala om det för nobelpriskommittén.

Ja, något åt det hållet, kanske vart 8de år eller om det skall vara så nödvändigt och dra isär dessa återkommande bestsellers ännu mer så vart 10e år. För så fattigt och trivialt språk som många tycker att dagens kioskvältare eller bestsellers har, och då menar jag naturligtvis inte Bill och Ben eller någon extremt upprepande "tantsnusk-författare" eventuellt Sigge Stark. Några av de författare som skriver så att folket blir galna och vill ha fler böcker är kanske så pass bra att de inte skall kallas billig litteratur. Någon kan ju faktiskt fånga vardagsspråket så till den milda grad att allt författaren skriver känns som det är till tusen verkligt. Skall detta ses som dåligt eller bra språk? Jag tycker det är ett bevis för att man har känslan för språket och kan förstå hur olika personer talar. Om detta inte är konstnärligt finkänsligt i vissa fall, så vet inte jag vad det skall kallas.

På vilket sätt tycker du att Chomskys språk är så fantastiskt att han borde få pris för det? Eller är det hans lingvistiska teorier du tänker på här?

Både de lingvistiska teorierna så klart och hans lekfullhet i att använda faktatermer i komplicerade böcker som handlar om händelser om politik. Har aldrig stött på någon som på samma sätt skriver så enkelt som så svårt omkring ett tema. Man blir knockad av hans förmåga...önskar dock att jag kunde ta mig riktigt god tid och läsa mycket av honom någon sommar så att jag fick mer kunskap om vidden hos honom...

Nu blev jag nyfiken. Vad får du som vuxen ut av att läsa "Britt-Mari lättar sitt hjärta" och "Lotta på Bråkmakargatan"?

Just dessa böcker har jag inte läst på länge, men Mio Min Mio, Bröderna Lejonhjärta, Ronja Rövardotter, Madicken och Emil är faktiskt lika bra för en vuxen läsare som för ett barn. Mio Min Mio kan kanske på sina ställen verka lite upprepande i språket, men jag förstår gott och väl att denna bok är mycket enklare för barnen att gilla, för det är som en rondo i den klassiska musiken. Det som kommer tillbaka som en krumelur är det som man kommer ihåg bättre sen. Och dessa krumelurer känns heller inte jobbiga. De känns naturliga. Om man gämför dessa krumelurer med de krumelurer som till exempel Christian Jacq använde sig av i Ramses-böckerna så står sig Astrids mycket mer narurliga och mindre jobbiga...