av john-henri » tor 11 okt 2007, 22:02
Att börja ge Nobelpriset i litteratur till faktaboksförfattare låter sig nog inte göra. Nobelpriserna utdelas av en stiftelse som grundades efter instruktioner i Alfred Nobels testamente, och det var också därifrån pengarna som delas ut ursprungligen kom. Nobelstiftelsen har sedan givit olika lärda samfund uppdraget att välja pristagarna, men grunden till hur de får väljas finns i Nobels testamente och i Nobelstiftelsens urkund och stadga. Utrymmet för att frångå principen att välja skönlitterära författare (testamentet talar uttryckligen om "diktning") är nog mycket litet.
Den enda gång det hänt var såvitt jag vet när Nobelpriset i litteratur tilldelades Winston Churchill. Jag förmodar att det är sant som sägs att hela världen i princip uppfattade det som att han egentligen fick det för att han blivit symbolen för motståndet mot Hitler och lett Storbritannien genom kriget, men trots det kunde man rätt väl motivera priset. Churchill var odiskutabelt en av århundradets stora talare och skribenter; hans väldiga historiska och politiska verk (The History of the English-Speaking Peoples, 4 volymer; Andra världskriget, 6 volymer; Marlborough and His World, om den store hertigen, 4 volymer; The World Crisis, historik över första världskriget, 4 volymer; ungefär trettio fristående böcker) är ofta eleganta i tanke och språk; ett slags ursäkt hade man dessutom i att Churchill faktiskt tidigt i livet skrev en smula skönlitteratur, faktiskt mest sf: dit hör hans enda roman, "Savrola", om kampen mellan demokrati och diktatur i ett fiktivt europeiskt land, utgiven år 1900, medan hans såvitt jag vet sista novell, "A Dream", skriven cirka 1947, är ett slags retrospektiv framtidsvision där Churchill i nuet möter sin far, som berättar om ett 1900-tal som utvecklats annorlunda än det Winston har upplevt. (Det slår mig, aningen häpet, att Churchill ur skönlitterär synvinkel faktiskt huvudsakligen skrev något slags sf och därmed rimligtvis är den Nobelpristagare i litteratur vars "diktning" dominerats av spekulationer.)
Hur som helst. Churchill hade helst velat ha fredspriset, men fick litteraturpriset eftersom han ju faktiskt lett ett krigskabinett under alla sina år som premiärminister. Och han var en unik gestalt under 1900-talet.
Däremot skulle nog pris till andra faktaförfattare i många fall visa sig oerhört kontroversiella. Jag kan tänka mig enstaka möjliga mottagare som nog skulle applåderas av de flesta: Ghita Sereny är det första namn jag kommer på, kanske historikern Barbara Tuchman, några till finns säkert. Men de flesta skulle bli ofattbart kontroversiella och tolkas som ställningstaganden av Akademien. Att till exempel ge priset till Noam Chomsky skulle definitivt höra dit; han är en ofärbätterlig diktaturkramare och kommunistagitator av värsta slag. Självfallet skulle de som har åsikter motsatta mina bli lika upprörda om priset gavs till någon liberal debattör. Problemet är ju att faktaskribenter skriver om ting som kringgärdas av värderingar och åsikter, och ofta uttrycker sig polemiskt eller för fram sina egna uppfattningar. Så ärligt talat tror jag varken att idén är bra eller över huvud taget genomförbar.
Sen är det detta med Astrid Lindgren. Jag vet att det funnits en folkrörelse som tyckt att hon borde få priset. Men ärligt talat – utifrån vilka bedömningsgrunder skulle hon fått det? Missförstå mig rätt. Hon var en alldeles utmärkt barnboksförfattare. Men jag kan inte ärligen säga att jag tycker att hon litterärt var en bättre barnboksförfattare än till exempel Erich Kästner, för att ta ett förhoppningsvis okontroversiellt exempel. Och i språk, gestaltning, originalitet och insiktsfullhet kan varken hon eller någon annan barnboksförfattare jag läst mäta sig med Tove Jansson, som jag faktiskt anser var en autentiskt stor författare (och som ju dessutom skrev åtskilliga böcker för vuxna vid sidan om muminsviten). För det andra, men inte orelevant, skulle ett pris till Lindgren ha inneburit att man ansåg henne vara en mer betydande författare än någon annan då levande möjlig pristagare. Men det kan jag bara inte köpa. Jag tror inte att hon vid något tillfälle ens var den bästa författaren i Sverige. Från debuten och fram till 1974 konkurrerade hon i varje fall med Vilhelm Moberg, Eyvind Johnson, Gunnar Ekelöf, Erik Lindegren. 1974 fick Johnson priset och de andra var borta, men nu måste hon i stället jämföras med Sven Christer Swahn, Lars Forssell, Elsa Grave (jag vet att mina preferenser inte alltid är de gängse vedertagna, men i alla fall). Och hon slår ingen av dem heller.
Så sorry, men i det fallet har Akademien gjort rätt.
John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!