Framtidens kvinnor?

Allmänt prat om annat än sf och fantasy

Inläggav john-henri » tis 15 jul 2008, 17:42

Jag tror att vi pratar om precis det man alltid kan förvänta sig i alla samhälleliga frågor, i all samhällsutveckling - ett ständigt växelspel mellan reaktioner och motreaktioner, där en reaktion ger upphov till en motreaktion som i sin tur ger upphov till en motreaktion och så vidare, och så vidare, tills man millimeter för millimeter och generation för generation faktiskt (ofta) uppnår vad jag förmodar att vi alla här i tråden tycker är en humanare och jämlikare samhällsordning. […] Och det var det här jag hela tiden menade. Jag har alltså till skillnad från John-Henri och Brita mycket svårt att bli särskilt upprörd över skära serietidningar och jag blir inte förvånad när det visar sig att anförda radioprogramserier i själva verket hårt kritiserar det heteronormativa kärnfamiljsidealet - det här är precis de reaktioner och effekter och motreaktioner och moteffekter man ständigt kan förvänta sig.


Fast i så fall begriper jag inte vad Sheriffen beskärmar sig över, för då ingår väl, hoppas jag, även mina och Britas och Matties inlägg i floran av önskvärda motreaktioner som man inte bara kan förvänta sig utan som på sikt leder till en humanare och jämlikare samhällsordning.

Inte heller kan det väl vara något fel att bli upprörd över skära serietidningar eller det faktum att det just nu är romanserien "Gossip Girl" som ligger framme på bokhandelsdiskarna (i Malmö, nota bene, inte i Viken där det inte finns någon bokhandel). För blev ingen upprörd och ansträngde sig för att åstadkomma alternativ skulle de väl ligga kvar där för alltid. Eller?

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » tis 15 jul 2008, 17:49

john-henri skrev:
Jag tror att vi pratar om precis det man alltid kan förvänta sig i alla samhälleliga frågor, i all samhällsutveckling - ett ständigt växelspel mellan reaktioner och motreaktioner, där en reaktion ger upphov till en motreaktion som i sin tur ger upphov till en motreaktion och så vidare, och så vidare, tills man millimeter för millimeter och generation för generation faktiskt (ofta) uppnår vad jag förmodar att vi alla här i tråden tycker är en humanare och jämlikare samhällsordning. […] Och det var det här jag hela tiden menade. Jag har alltså till skillnad från John-Henri och Brita mycket svårt att bli särskilt upprörd över skära serietidningar och jag blir inte förvånad när det visar sig att anförda radioprogramserier i själva verket hårt kritiserar det heteronormativa kärnfamiljsidealet - det här är precis de reaktioner och effekter och motreaktioner och moteffekter man ständigt kan förvänta sig.


Fast i så fall begriper jag inte vad Sheriffen beskärmar sig över, för då ingår väl, hoppas jag, även mina och Britas och Matties inlägg i floran av önskvärda motreaktioner som man inte bara kan förvänta sig utan som på sikt leder till en humanare och jämlikare samhällsordning.


Matties inlägg är ju närmast motsatt dina och Britas till sitt innehåll, så på den punkten ser vi faktiskt det här växelspelet redan här på forumet. Och beskärmar mig gör jag egentligen inte alls, jag tycker bara att det är märkligt att ni förmår bli så upprörda över något så både vardagligt och väntat. Känner inte alla till den här processen, liksom? Eller i alla fall alla som alls är intresserade och håller sig någorlunda informerade och pålästa?

Inte heller kan det väl vara något fel att bli upprörd över skära serietidningar eller det faktum att det just nu är romanserien "Gossip Girl" som ligger framme på bokhandelsdiskarna (i Malmö, nota bene, inte i Viken där det inte finns någon bokhandel). För blev ingen upprörd och ansträngde sig för att åstadkomma alternativ skulle de väl ligga kvar där för alltid. Eller?


Det vore smartare att som livslång bokförläggare tillverka alternativen än att skriva inlägg som det som påbörjar tråden. Effektivare, liksom. Kanske till och med snabbar på processen.

Kör hårt,
Sheriffen

P.S. Och nej, jag är inte upprörd över Gossip Girl heller. Vill någon utge böckerna och vill någon köpa dem så får de gärna göra det. Jag skulle bli upprörd över motsatsen, om de inte fick. Och nej, jag tror inte ens de är livsfarliga. Och finns inte ständiga Kitty kvar som motvikt även i dagsläget? D.S.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Sheriffen » tis 15 jul 2008, 17:54

Och förresten, när vi ändå håller på och jag tycker att det är så roligt att någon faktiskt har förmågan att förklara sådant här datorjox så att man begriper det och kan använda det:

Bild

Titta gärna på det rent konstnärliga uttrycket här. Som om fotot vore taget av ett slags modern Man Ray. Väldigt mycket mer spännande än en vanlig mode- eller catwalkbild.

Kate Moss igen, förstås.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Sheriffen » tis 15 jul 2008, 18:00

Förresten, John-Henri, av uppriktigt och nyfiket intresse - tillhör du dem som protesterar mot Hennes & Mauritz årliga fotomodell under senhösten?

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav john-henri » tis 15 jul 2008, 18:24

Ser du seriöst Kitty-serien som en motvikt så tror jag att den här diskussionen blir svår att föra.

Tyvärr är jag inte bokförläggare för närvarande. Men jag skriver om det här på fler ställen än här. Och försöker dra ett och annat strå till stacken genom novellurvalet i Nova. Som jag misstänker att du väl vet.

Men diskussionen här föranleddes av annat.

Låt oss inte ta om den direkt. Jag har en känsla av att det vore ganska poänglöst. (Och nej, förresten, jag demonstrerar inte mot H&Ms affischer. Vill du ha en specifik definition så betraktar jag mig som individualistfeminist med sexpositiv övertygelse. Fascinerande nog har alla de begreppen rätt klara definitioner. Vi kan ta historiken en annan gång. Men jag gillar t ex Nadine Strossen, Camille Paglia och rekommenderar mycket varmt Joanna Russ What Are We Fighting For?)

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Livgivare » tis 15 jul 2008, 18:30

Sheriffen:
Det var så lite så. Hoppas du kommer bli glad över kunnandet!

Alla säger att jag är pedagogisk och har lätt för att i text och muntligt kunna få folk att förstå ting. Detta får alla att tro att jag är som klippt och skuren för läraryrket. Fast jag har faktiskt ingen aning om jag någonsin skulle trivas som lärare så jag vågar inte helt och fullt satsa på det. Vill dessutom vara mer lärare för vuxna som verkligen vill lära sig saker och inte för tonnåringar vars halva klasser mer vill supa än att lära sig hur riksdagen funkar och hur kommunerna jobbar. För visst kanske blir jag en samhällsvetar-lärare (då med statsvetare och kanske även religion som huvudämnen - fast som sagt var jag vet inte haha)...
Nu är den här PlanetOrigo internetbutiken för alla fantasy och Science-fiction älskare och elektronisk musik-nördar! www.planetorigo.com
Livgivare
Fan
 
Inlägg: 184
Blev medlem: fre 17 aug 2007, 19:44
Ort: Sundsvall

Inläggav Sheriffen » tis 15 jul 2008, 19:01

john-henri skrev:Ser du seriöst Kitty-serien som en motvikt så tror jag att den här diskussionen blir svår att föra.



Det var faktiskt därför jag tog upp Kitty, för att det här ante mig. Det finns ett problem, nämligen att så fort det är pojkar som är hjältar - lika stereotypa som någonsin flickor som är hjältar - så är det kvinnoförtryckande, men pekar man på några böcker eller filmer där kvinnor faktiskt är hjältar, så är det fel på dem också.

Kitty är jävligt smart. Hon löser brottsfall. I vanliga fall en typiskt manlig syssla i den stereotypa ungdomsboksvärlden. Hon var från början, när de första böckerna skrevs i slutet på tjugotalet, till och med en av den tidens extremt frigjorda unga kvinnor - en flapper, nämligen. Läs de allra tidigaste.

Senare har Kitty-gestalten förstås förändrats med tidens gång, i och med nya trender och värderingar. Medges. Men kvarstår faktum att hon är jävligt smart och ägnar sig åt en "grabbsyssla".

Men naturligtvis duger inte hon heller i alla fall, liksom inga av hjältinnorna i otaliga hästböcker duger.

Det som förbryllar är att bröderna Hardy och många andra liknande ungdomsbokshjältar som råkar vara manliga aldrig framhålls som på motsvarande sätt stereotypa förebilder för pojkar, utan endast som exempel på att "...alla ungdomsböcker har ju bara manliga hjältar, så tjejerna har ingen att identifiera sig med...".

Men det har de ju. Det är bara det att de duger ju aldrig de heller.

Pippi Långstrump? Lotta på Bråkmakargatan? Lilla My? Madicken? Tjejerna i Bullerbyn?

Finns det någonting någonsin som duger eller är det meningen att man till varje pris för all framtid ska bita sig fast i barrikaderna oavsett vad som bjuds, för att inte tappa fotfästet liksom? (En fråga jag ställt tidigare utan att få något bra svar på, så jag ställer den igen.)

För jag tycker faktiskt att det är lite tramsigt att hela tiden vara så svartsynt pessimistisk att man till skillnad från exempelvis Livgivare - en 25-årig, svensk kvinna - bara blåvägrar att se alla de *enastående* positiva förändringar som ägt rum bara de senaste tio, femton, tjugo åren. Faktiskt.

Kör hårt,
Sheriffen
Senast redigerad av Sheriffen tis 15 jul 2008, 19:11, redigerad totalt 1 gång.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Sheriffen » tis 15 jul 2008, 19:07

Livgivare skrev:Sheriffen:
Det var så lite så. Hoppas du kommer bli glad över kunnandet!


Det kommer jag utan tvivel! Som du ser började jag genast utnyttja det och nu när jag vet hur man gör kommer många fler av mina inlägg att bli illustrerade. Jag ska kanske tala om för dig att jag är hemskt dålig på datorer och för det mesta helt enkelt inte ens begriper när folk förklarar för mig, men du förklarade kort, koncist och lättfattligt och jag lyckades redan på första försöket.

Alla säger att jag är pedagogisk och har lätt för att i text och muntligt kunna få folk att förstå ting. Detta får alla att tro att jag är som klippt och skuren för läraryrket. Fast jag har faktiskt ingen aning om jag någonsin skulle trivas som lärare så jag vågar inte helt och fullt satsa på det. Vill dessutom vara mer lärare för vuxna som verkligen vill lära sig saker och inte för tonnåringar vars halva klasser mer vill supa än att lära sig hur riksdagen funkar och hur kommunerna jobbar. För visst kanske blir jag en samhällsvetar-lärare (då med statsvetare och kanske även religion som huvudämnen - fast som sagt var jag vet inte haha)...


Det påstås ju att läraryrket är ett kall och kanske ligger det något i det; jag vet inte. Själv har jag aldrig lockats av det, men jag har å andra sidan på nära håll följt en väninna som är ett par år äldre än du och som nu är inne på sista året av sin lärarutbildning på universitetet. Och hon är verkligen hängiven; hon vill lika intensivt bli lärare som någonsin en rockfrälst tonåring vill bli rockstjärna. Och hennes entusiasm går liksom inte över, för hon älskar att arbeta med barn och att lära ut (fast hon satsar alltså på barn som är yngre än tonåringar, som inte är lika stökiga ännu - får man hoppas, i alla fall).

Kör hårt,
Sheriffen

P.S. Du såg att jag postade en kommentar och det första Kate Moss-fotot i slutet på sidan två av den här tråden? Man ser ju tyvärr inte ett nytt inlägg i slutet av en sida per automatik om man råkar komma in när någon redan skrivit det första inlägget på den nya sidan, i det här fallet sidan 3. Så kolla Kate även i slutet på sidan 2 om du inte gjort det.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Sheriffen » tis 15 jul 2008, 19:33

Förresten, det här ska jag nog lägga till också (och ni som hamnar här på sidan tre i tråden utan att även ha fått se sidan två, eftersom forumet inte tar hänsyn till sidväxlingar när det visar senaste inlägg, bör hoppa tillbaka till sidan 2 och se dagens tidigare inlägg för att få sammanhang i den här diskussionen, om ni är intresserade av den).

Vad som förbluffar mig är detta eviga malande om att det är samhällets eller för den delen tidsandans (även om man i andra sammanhang inte tror på tidsandan som fenomen) eller de "rådande normernas" fel alltihop. Jag har själv inga barn, men jag har tre brorsdöttrar. Inte samma sak och jag saknar absolut dygnet runt-erfarenheten, jag vet, men i alla fall... här en tanke.

För jag förstår alltså inte vad som är så svårt för föräldrar som - inte utan rätt - beklagar sig över att deras barn växer upp i ett samhälle där värderingar och intresseinriktningar inte stämmer överens med deras (föräldrarnas) egna. De har ju nämligen ett val: de kan lära sina barn i stället för att låta "tidsandan" eller "de rådande normerna" göra det.

Mina föräldrar gjorde det, men jag tar upp en helt annan aspekt än den könspolitiska här. När mina jämnåriga vänner tittade på barnfilmer i dåtidens motsvarighet till Bolibompa, tittade jag på Sir Carol Reeds "The Third Man". När mina vänner tittade på filmatiserade Astrid Lindgren-berättelser på bio, var jag och såg den senaste Fellini-rullen. Och så vidare.

Varför, tror ni? Vad gjorde att jag inte föll offer för "samhällsnormernas" glupande käftar?

För det här är poängen. Barn är inte dumma. Om man inte låter dem bli det. Ger man dem *chansen* att ta del av något annat och bättre än skära serietidningar och enklare barnfilmer, så är oddsen närmast extremt goda för att de ska ta det till sig - helt enkelt för att de utvecklar en mycket mer sofistikerad smak, och det snabbt.

När min äldsta brorsdotter Sofie, nu 19, var 8 år hade hon en favoritregissör (som hon fortfarande älskar). Alfred Hitchcock. Hon satt med vidöppna ögon och såg sig igenom nästan alla hans filmer, trollbundet fascinerad. Ingen av hennes klasskamrater delade denna passion. De visste inte ens vem Alfred Hitchcock var.

När Maths Claessons son Adam var 6 år, följde han med mig och Maths och sin mamma Åsa på Drottninghomsteatern. Och såg italienska operor från barocktiden. På italienska. Som var fyra timmar långa. Killen satt som ett tänt ljus och uppfattade dessutom betydligt mer av operorna än många av de närvarande vuxna i publiken, att döma av de ofta imbecilla samtal man råkade höra fragment av i pausen.

Det gjorde Sofie och det gjorde Adam - och det gjorde jag - för att vi fick chansen.

Men inte av "samhället", utan av våra föräldrar.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Livgivare » tis 15 jul 2008, 19:39

Ibland blir man svart, millitant och helt enkelt enspårigt tråkig i sina visioner och framtidstro, det är helt naturligt att bli det ibland. Men man måste av och till ställa sig på den positiva sidan. Annars blir man svart, millitant och enspårig plus något ännu värre, nämligen bitter. Att vara bitter leder ingen vart. Min mamma är troligtvis så bitter att hon inte klarar av hela sitt liv som hon skall. Därför måste man sträcka ut sig och se hela världen och hela världshistorian. Och har Män styrt i snart 3000 år eller mer, så kanske det inte skall skyndas på alltför raskt med jämställdheten som bara levt si så där i 150 år som vision och framtidstro. Men medans vi jobbar mot jämställdhet och feminism så måste vi hålla oss på det klara med att inte tappa bort oss. Därför är det viktigt att se i stort och smått när det kommer till framgångar som vi ser idag. Så lyft blicken några gånger per år och ta in allt det positiva så kanske striden för ett bättre samhälle lättare känns som något verkligt.

På tal om barnlitteratur, jag fick nästan bara Bamse av mamma och pappa som liten flicka, jag fick också mest lego och enormt mycket unisex-prylar. Fick både bilar och dockor, lekte lika mycket med bägge. Fick söta kläder i rött kanske mer än i rosa.

Dagens samhälle måste bli ett samhälle där individen får vara som den vill fast detta skall ju inte leda till det samhälle vi lever idag i Sverige, där det inte finns tillräckliga med naturliga mötesplatser som är gratis för alla att träffas på, där vi kan hålla kvar en stark social kontakt med människor. Skall vi bara prata med folk i USA via internet blir det inte trevligt att bo i Sverige, så Svenskar skall nog bli lite mer sociala av sig. Haha...

Upp till kamp för individen, det sociala sammanhanget och jämlikheten där vi verkligen känner oss hemma på alla plan!
Nu är den här PlanetOrigo internetbutiken för alla fantasy och Science-fiction älskare och elektronisk musik-nördar! www.planetorigo.com
Livgivare
Fan
 
Inlägg: 184
Blev medlem: fre 17 aug 2007, 19:44
Ort: Sundsvall

Inläggav john-henri » tis 15 jul 2008, 19:59

Snälla, rara Sheriffen. Hur var det nu med det där gemensamma jämställda målet? Nej, Kitty i någorlunda modern tappning (och böckerna från 1930-talet – det var då de första skrevs – är inte många) duger inte. Men Pippi Långstrump duger förvisso. Problemet är att det finns så få Pippi i ungdomslitteraturen.

Vad det handlar om är någonting oerhört enkelt, faktiskt. Nämligen att hitta böcker för tjejer med tjejer som huvudperson och där tjejerna inte definierar sig i relation till killar. Svårare är det inte. Böcker där tjejer är jävligt smarta, löser deckargåtor, reser till månen, pluggar och grälar och blir saker och upplever äventyr och lyckas med saker. Men där inget av det här är beroende av, eller är relaterat till, några killar.

Pojkböcker handlar om pojkar som agerar ut. Som aktivt gör saker. Flickböcker handlar om flickor som vill imponera på pojkar, blir ihop med pojkar, är olyckligt kära i pojkar, ibland som bäst gör saker tillsammans med pojkar. Men flickböcker handlar nästan aldrig om flickor som gör saker utan att ha pojkar i bakhuvudet. Medan pojkböcker nästan undantagslöst handlar om pojkar som gör saker för deras egen (och sin egen) skull. Allt jag begär är samma slags böcker med tjejer i huvudrollen.

Visst är även pojkböcker stereotypa. Men har du aldrig reflekterat över skillnaden i stereotyper? Pojkboksstereotypen lär oss att pojkar är aktiva, utagerande, företagsamma, äventyrliga, energiska och självständiga. Flickboksstereotypen lär att flickor är ute efter att hitta rätt pojke att bli ihop med. Det är faktiskt en jävla skillnad.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » tis 15 jul 2008, 20:57

john-henri skrev:Snälla, rara Sheriffen. Hur var det nu med det där gemensamma jämställda målet? Nej, Kitty i någorlunda modern tappning (och böckerna från 1930-talet – det var då de första skrevs – är inte många) duger inte. Men Pippi Långstrump duger förvisso. Problemet är att det finns så få Pippi i ungdomslitteraturen.

Vad det handlar om är någonting oerhört enkelt, faktiskt. Nämligen att hitta böcker för tjejer med tjejer som huvudperson och där tjejerna inte definierar sig i relation till killar. Svårare är det inte. Böcker där tjejer är jävligt smarta, löser deckargåtor, reser till månen, pluggar och grälar och blir saker och upplever äventyr och lyckas med saker. Men där inget av det här är beroende av, eller är relaterat till, några killar.

Pojkböcker handlar om pojkar som agerar ut. Som aktivt gör saker. Flickböcker handlar om flickor som vill imponera på pojkar, blir ihop med pojkar, är olyckligt kära i pojkar, ibland som bäst gör saker tillsammans med pojkar. Men flickböcker handlar nästan aldrig om flickor som gör saker utan att ha pojkar i bakhuvudet. Medan pojkböcker nästan undantagslöst handlar om pojkar som gör saker för deras egen (och sin egen) skull. Allt jag begär är samma slags böcker med tjejer i huvudrollen.

Visst är även pojkböcker stereotypa. Men har du aldrig reflekterat över skillnaden i stereotyper? Pojkboksstereotypen lär oss att pojkar är aktiva, utagerande, företagsamma, äventyrliga, energiska och självständiga. Flickboksstereotypen lär att flickor är ute efter att hitta rätt pojke att bli ihop med. Det är faktiskt en jävla skillnad.


Hm. Såvitt jag minns Kitty från min barndom löste hon gåtorna och hennes pojkvän kom två steg efter och hjälpte på hennes order till med småsaker. Och försökte imponera på henne. (Fast de kan ju ha förändrats sedan dess, medges.) Och förresten, ja, den första Nancy Drew utkom 1930. Men vad hon var för slags tjej syns redan på omslaget:

Bild

http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Origndtsotoc.jpg

Din beskrivning av tjejer i ungdomsbokslitteraturen som definierade enbart i relation till killar stämmer helt avgjort inte på säkert 95% av min yngsta brorsdotter Linnéas böcker om hästridande tjejer. Så det finns i alla fall några tusentals undantag från din generalisering i de senaste decenniernas ungdomsbokslitteratur på svenska. Och därmed blir generaliseringen faktiskt inte särskilt intressant, eftersom den inte stämmer. Hm.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Livgivare » tis 15 jul 2008, 23:16

På tal om kvinnligt och mannligt och att kvinnor bara är och män gör. Så kan man tänka tillbaka på ABBA. Vad jag vet så var Agnetha med och mixade låtarna och gav instruktioner på hur låtarna skulle låta i slutskedet. Tyvärr står hon inte som medproducent, men utan hennes tankar och riktlinjer skulle inte ABBA ha låtit ABBA. Anni-Frid Lyngstad verkar också ha varit Bandets inofficiella stylist, med idéer till kläder och färger på dessa kläder. Så utan Anni-Frid hade inte ABBA sett ut som ABBA. Så om Björn och Benny skrev och producerade och var navet så var tjejerna deffenetivt där och hade åsikter som togs på allvar, lysnades på och faktiskt implememterades i allt de gjorde. Detta är en intressant iaktagelse.

Och så har vi Shakira. Denna rump-skakande tjej, som faktiskt har ett superhögt IQ kan flera olika språk flytande och faktiskt hör och häpna skriver alla låtar själv. Tyvärr hamnade hon i Britney-skåpet här i västvärlden så detta med att hon e smart det vet vi tyvärr inte så mycket om.

Ingrid Bergman, blev så trött på att spela mjäkig tjej, att hon röt till och fick till slut våp-rollen i Dr Jekyll och Mr Hyde, ännu ett bevis på att en kvinna inte bara sitter och tar emot och tackar för allt hon får.

Nog finns det kvinnor som kan. Men tyvärr finns det inte allt för mycket fokus på sådana här grejjer.
Nu är den här PlanetOrigo internetbutiken för alla fantasy och Science-fiction älskare och elektronisk musik-nördar! www.planetorigo.com
Livgivare
Fan
 
Inlägg: 184
Blev medlem: fre 17 aug 2007, 19:44
Ort: Sundsvall

Inläggav Sheriffen » tis 15 jul 2008, 23:39

Livgivare skrev: Nog finns det kvinnor som kan. Men tyvärr finns det inte allt för mycket fokus på sådana här grejjer.


Lite både och, tycker jag nog. Jag avskyr faktiskt begreppet "Kvinnor kan" och har aldrig gått på någon av mässorna i Älvsjö eller om det var Sollentuna där detta skulle bevisas medelst utställning av föremål som kvinnor kunnat tillverka, för det är ju så självklart att *människor* kan, punkt slut. Det borde i alla fall inte behövas några könsspecifika mässor för att bevisa den saken och det är synd om det är så att de verkligen behövs/behövdes.

Kanske inte helt oväsentligt för en sådan här diskussion är att de stereotypa könsrollerna - mannen ute och jobbar/skaffar föda, kvinnan hemmafru/sitter i grottan och ammar barnen - har en med våra tidsperspektiv mätt ohyggligt avlägsen evolutionsbetingad grund, som torde framgå av insticksparentesen i den här meningen. Med den saken menar jag inget mer än att de här rollerna inte är enbart påhittade av männen; under 99.9% av mänsklighetens utveckling har de varit en biologisk nödvändighet.

Därmed på intet vis sagt att de är på något sätt giltiga nu, när civilisationen ställt oss ovanför de basala planen av det naturliga urvalets mekanismer. Tvärtom. De är inte längre giltiga alls.

En sak till. Ibland kan man fundera över hur det kommer sig att det trots allt funnits kvinnor (jag tar bara en handfull exempel här) som Aspasia, Hildegard av Bingen, Jeanne d'Orleans (felaktigt kallad d'Arc), Beryl Markham, Marlene Dietrich, Karen Blixen, Marie Curie (den enda i historien som fått Nobelpriset två gånger) och Mary Shelley.

De levde alla i olika epoker där kvinnans situation var ohyggligt mycket svårare än i dagens moderna Sverige, men märkligt nog lyckades de skriva in sig som monumentalgestalter i den mänskliga historien ändå. Lite grann kanske det kan bero på att de i stället för hindren fokuserade på möjligheterna, och snabbt blev trötta på att gnälla utan i stället gillade läget och började göra något av sina liv.

Det fascinerande är väl ändå att undantagandes de skära serietidningarna, som jag måste hålla med om är lika korrumperande för vår fina ungdom som Elvis vickande höfter och jazzmusiken och skräckserietidningarna var en gång i tiden, så har precis varenda frisk kvinna i dagens Sverige ofantligt mycket bättre förutsättningar än de uppräknade kvinnorna hade.

Tillsammans, alltså.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav john-henri » tis 15 jul 2008, 23:57

tjejer i ungdomsbokslitteraturen som definierade enbart i relation till killar stämmer helt avgjort inte på säkert 95% av min yngsta brorsdotter Linnéas böcker om hästridande tjejer


Jag tror fortfarande inte att det här kommer att bli någon särskilt meningsfull diskussion. I synnerhet som synbarligen ingen annan är intresserad. Och hör du inte själv att det är nånting lite konstigt med att säga "Om tjejer inte vill läsa böcker där de definieras i relation till killar så kan de ju läsa böcker där de definieras i relation till hästar." Skulle du själv varit förtjust om alternativet till pojkböcker om killar som blir kära i fel tjej, eller försöker impa på Annika i klassen, eller skvallrar om tjejer och skickar lappar och blir sotis på varandra, vore enbart några tusen böcker om killar som ägnar sig åt att dressera hundar? Förutom klassikerna, förstås, som Kulla-Gunnar och Små män och Anders på Grönkulla och den där fina serien om de fem bröderna som lär sig sy och baka och ta hand om varandra i den lilla stugan på prärien.

"Att ridsporten i nuläget betraktas som en tjejverksamhet får konsekvenser för diskursen kring sporten. Ofta diskuteras den inte ens som en sport utan betraktas snarare som ett uttryck för tjejers påstådda omvårdnadsbehov, i bästa fall kopplat till smådjur som kaniner och hamstrar, i värsta fall ses hästen som ett övningsobjekt inför en förgivettagen kommande kärleksrelation med en kille/man. Stallet anses i denna tolkning således förbreda tjejen för och fostra henne i traditionell heterosexuell femininitet." Citerat ur Moa Stockstads "Korta tyglar?".

Nu konstaterar Stockstad förvisso att det finns undantag från den här citerade, generaliserade uppfattningen om hästböcker (det är sådana hon analyserar). Men citatet bidrar åtminstone till att problematisera frågan. Alla tjejer är inte intresserade av hästar eller ridning, eller av att ta hand om djur eller av att leka med dockor. Och skulle verkligen hästryktning och ridning vara den relevanta kvinnliga alternativet till att vara stridspilot som Biggles eller upptäcktsresare eller rymdfarare eller cowboy eller allt annat som pojkar i ungdomsböcker är.

En sak till. Ibland kan man fundera över hur det kommer sig att det trots allt funnits kvinnor (jag tar bara en handfull exempel här) som Aspasia, Hildegard av Bingen, Jeanne d'Orleans (felaktigt kallad d'Arc), Beryl Markham, Marlene Dietrich, Karen Blixen, Marie Curie (den enda i historien som fått Nobelpriset två gånger) och Mary Shelley.


Och Jeanne blev bränd på bål. Medan den som skrev in sig i historien väl snarare var Mary Shelleys mor, Mary Woolstonecraft. Fast naturligtvis har de funnits, och väldigt många andra. Vi ska vara mycket imponerade av dem och deras enastående prestationer. Liksom av Victoria Woodhull och Aleonór d'Aquitania och Veronica Franco och alla de andra. Men frågan är väl om en människa ska behöva vara ett universalgeni och dessutom obegränsat stark, självständig och opåverkad av omgivningens fördömanden för att ha chansen att förverkliga sig själv. Eller ska vi med samma måttstock klassa ut oss själva som patetiskt misslyckade män för att vi inte blivit Thomas Alva Edison eller Disraeli eller George Washington eller Abraham Lincoln eller ens Albert Einstein?

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

FöregåendeNästa

Återgå till Baren

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Google [Bot]

cron