Nu finns det nya, spännande informationer om rollerna och rollförslag på vår lajvsida. Är du spiritist, rysk, eller suffragett? Eller är du Alfreda Nobel, Aleister Crowley, eller tillhör du kanske till familjen Bismarck? Dessa och fler roller väntar på dig, så tveka inte att se och hitta din karaktär och var med på Steampunkfestivalens lajv ”Perpetuum mobile eller Evighetsmaskinen”! Mer information finns det här.

Moina Mathers satte nästan sin café-au-laît i halsen när hon såg Le Mondes förstasida trumpeta ut den sensationella nyheten – svensken August Strindberg hade uppfunnit en eter-radiumpanna som skulle revolutionera både tåg- och skeppstrafiken och lyfta fram Sverige som en ny stormakt i Europa. Febrilt bläddrade Moina fram till artikeln som rubriken anspelade på. Där stod att han tagit fram en prototyp som skulle avtäckas i en stad vid namn Gävle med kungligheter närvarande. Hon kippade efter andan… Hur kunde han? Den svinpälsen! Den falska knölen! Då var det alltså sant det som hennes teaterbekanta påstått, Strindberg hade bestulit dem!

Moina ropade på sin husa att kalla på en droska medan hon hastigt klädde sig. Hon lovade kusken en dusör om han förde henne snabbast möjligt till Ahathoortemplet. Väl där rusade hon nerför trapporna och genom salarna till rummet längst in där mycket av William Woodmans manuskript, översättningar och skisser till märkliga maskiner stått bortglömda sedan han dog. Det var samma rum som paret Mathers välvilligt upplåtit åt Strindberg att använda för hans alkemiska experiment för några år sedan. Hon slog upp locket på Woodmans kista och fann den tom, inte en pappersbit fanns kvar. Strindberg hade länsat den!

Hur kunde han? De som visat honom sitt största förtroende. Hur många hade han inte bedragit! När Moina hört skvallret för någon månad sedan hade hon avvisat det med förakt. Att deras själsfrände Strindberg skulle ha gjort något sådant var inte att föreställa sig. Men nu visade det sig att han hade manipulerat Samuel och Moina att tro att han ville ansluta sig till The Golden Dawn och verka för dess världsdominans, i själva verket måste han ha varit ute efter deras hemligheter.

Ändå hade Strindberg kommit med de bästa rekommendationer från spiritister i hennes bekantskapskrets, ja, det var till och med hennes egen bror – filosofen och Nobelpristagaren Henri Bergson – som introducerade honom för henne. Med skammens rodnad brinnande på sina kinder mindes hon sin egen entusiasm. Hur hon för denne konstnärsbroder bara efter ett par veckors bekantskap visat sina teckningar av andevärldens uppenbarelser; hur hade han inte beundrat dem och sagt sig i dem finna stor vishet? Han strövade runt och utforskade templets alla hörn i timtal och uttryckte sin stora beundran för Moinas inredningar och för hennes sinnrika dekor.

Snart deltog Strindberg med stor entusiasm i deras esoteriska riter där hennes make som medium förmedlade deras avlidne broder William Woodmans visdom i kryptiska meddelanden som bara hon Moina i sin egenskap av sierska kunde tyda. Men en vacker dag dök Strindberg inte upp som han brukat till deras ritual och efter någon tid fick hon veta att han rest hem. Det kom ett brev kort tid därefter där han beklagade att han pga mental ohälsa tvingats avbryta sin vistelse i Paris och där han bedyrade sin beundran för makarna och för Golden Dawns ädla syften. Moina stampade sin nätta fot i marken och bedyrade för gudarna att hon skulle hämnas. Vad Strindberg inte visste var att hon från Ordens andliga sponsorer förmedlats esoteriska och mörka kunskaper att ta människor av daga utan att lämna spår efter sig…