Igår var det arbetsmöte igen. Äntligen kan vi börja måla! Gyllene profiler och gröna ytor. Det första av många lager av färg som behövs för att täcka och göra träet väderbeständigt.
Lill-Erik har konstruerat en ”parkbänk” för att limma ihop och böja den delen av dekorationen som ska sitta längs med den böjda sidan på gångbordet på vårt steampunklok.
En lokal steampunkträff på Sveriges järnvägsmuseum, där Steampunkfestivalen kommer att äga rum. Foto: Erik Larsson.
Under februari uppmärksammas den globala gemenskapen av steampunkentusiaster i initiativet Steampunk Hands Around the World. En av våra vänner, Charlie Dormer, har skrivit en text som blir vårt bidrag. Här kan du se alla de övriga: Steampunk hands around the world — Official link list.
In September 2013 I boarded a plane to Sweden; a pith helmet on my head and all my worldly goods in tow. Slightly terrified, knowing no one except my boyfriend, and totally unsure of what to expect, I understandably felt more than a little homesick. In fact, at one point maybe two weeks in, I seriously considered going home again. ’What has all this got to do with steampunk?’ you may well ask. The answer is, actually, everything.
Bild från museets familjedag 2013. Foto: Michail Stockfelt.
Vi kommer att ha flera saker som händer parallellt hela tiden från fredag 27/6 klockan 17 till söndag 29/6 klockan 17, och eftersom vi har internationella gäster och medlemmar kommer en programpunkt vid varje tidpunkt att hållas på engelska.
Har du en idé för en programpunkt som du skulle vilja att vi försöker ordna? Eller ännu bättre, vill du hålla en programpunkt själv! Skriv till program@steampunkfestival.se.
Oavsett hur du firar jul, om du nu göra det, hoppas vi att du har det trevligt.
Eftersom vi tycker mycket om tåg, och minst lika mycket om märkliga och underliga berättelser, vill vi önska dig god jul med en länk till en liten julskräckis:
The Trains that Climb the Winter Tree av Eileen Gunn och Michael Swanwick.
(Melodi: Raska fötter springa trip, tripp, tripp)
Vi ska ge er ångpunk sammanhang!
Lokmoddarn har bråttom, klang, klang, klang.
Programidéer samlas in,
möten hålls vid en dressin.
Det är bara roligt!
Många har fullt upp med julförberedelser, men vi är dessutom som vanligt fullt sysselsatta med steampunkplaner. Inte mycket mer än ett halvår kvar till Steampunkfestival. Varför inte ge bort ett medlemskap i julklapp? Perfekt för alla som tycker om science fiction, fantasy eller någon aspekt av steampunkkulturen.
(Det finns också fortfarande gratis medlemskap kvar, för personer under 26.)
Kära vänner: steampunkentusiaster, sf-fans och tågälskare — blir ni medlemmar i festivalen redan nu kostar det bara 350 kronor. Dessutom hjälper ni oss att verkligen kunna göra ett bra evenemang. Alla medlemsavgifter som kommer in i god tid är nämligen pengar som vi kan investera i att göra festivalen bättre. Och själv kan du alltså passa på att skaffa ditt medlemskap före första prishöjningen som kommer vid nyår.
Är du under 26 år när festivalen börjar den 27 juni? De 50 första ungdomar som anmäler sig får faktiskt medlemskapet gratis, rentav.
Som medlem kommer du att ha tillgång till museet även efter stängningsdags (alltså efter klockan 17 och till sent), och du kommer att ha tillträde till alla programpunkter och inte bara de som vi håller öppet för besökande allmänhet. Det är alltså föredrag, paneldiskussioner, författarfikan, cirkelsamtal kring olika ämnen, och en del workshops. Du kommer också att kunna hålla i egna programpunkter, det är bara att anmäla intresse till oss.
Du köper nämligen inte en biljett till vår Steampunkfestival — du blir medlem. Vi räknar alla som kommer som medskapare av evenemanget, oavsett om de lägger ner veckor av förberedelser eller bara kommer och förgyller tillfället med sin närvaro. Medlemmarna är själva kärnan i festivalen, vi kommer dit för att träffa varandra.
Det går bra att betala vanligt inträde på museet och se mycket häftigt på museiområdet under helgen, men då får du gå hem när museet stänger.
Den delen av festivalen som är exklusivt för medlemmarna ska gå runt på medlemsavgifterna (förutom de stipendier vi söker och förhoppningsvis kan få). Vår Steampunkfestival är som ni kanske vet ett samarbete mellan Sveriges järnvägsmuseum och den ideella föreningen Upsala-Gefle Ångpunksällskap. Museet står för lokaler och för mycket av det som kommer att hända på museiområdet. Vi i Ångpunksällskapet står för gäster, workshops, och väldigt mycket annat. Medlemsavgifterna går till hedersgästernas resor och logi, till trycksaker, till en del dekor, till transporter av prylar, priser i tävlingar, och för alla andra små och stora omkostnader som tillkommer.
I händelse att du undrar är det naturligvis så att även vi själva betalar medlemsavgift, vi arrangörer blir medlemmar precis som alla andra.
I egenskap av festivalordförande nr 2 vill jag alltså uppmana dig: bli gärna medlem du också, redan nu! Anmäl dig här.
Anna Davour på ett ånglok, Sveriges järnvägsmuseum. Foto: Björn Lindström.
Vem älskar inte tre dagar fyllda av science fiction, fantasy och fantastiska människor? Och steampunk!
Vi som planerar och arrangerar Steampunkfestivalen kunde förstås inte avhålla oss från att också vara med och sätta vår prägel på årets Swecon, som var Fantastika i Stockholm.
Höjdpunkten var kanske när vi lade fram vårt bud på att göra vår festival till nästa års Swecon. Vi hade ett mycket bra motbud i form av Confetti i Göteborg, som utan tvivel också blir en fantastiskt bra sf-kongress. Publiken var väldigt intresserad, och hade många bra och kluriga frågor till oss om hur vi ska lösa saker. Men många såg också mycket glada ut när vi lovade att Cory Doctorow skulle komma om de röstade på oss! Och det gjorde de, vi vann stort.
Rösterna räknas. Gävle vinner!
Senare på kvällen höll vårt bud ett litet party för att samla intresserade som ville ha trevligt tillsammans och prata om steampunk. Vi bjöd bland annat på musik från en underlig maskin, och på en mystisk grön dryck (som dock var helt ofarlig och oskyldig, kan tilläggas). Dessutom hölls en liten frågetävling för att testa de närvarandes kunskaper om alla möjliga aspekter av steampunk. Den stolta vinnaren fick ett exemplar av Retribution Falls av vår hedersgäst Chris Wooding.
Vi deltog förstås också på andra sätt i Fantastika. Bland annat var undertecknad, som delar ordförandeskapet i Steampunkfestivalen, med i en panel som diskuterade vad som är intressant med just steampunk.
Steampunkpanel: Lavie Tidhar, Nene Ormes, Anna Davour, Tommy Persson. Bild: Maria Turtschaninoff.
Nu hoppas jag att vi ses igen i Gävle i sommar, och har minst lika roligt där!
Vi var där! Några av oss som arrangerar Steampunkfestivalen var naturligtvis på plats när Sveriges första stora möte för steampunkentusiaster hölls i Alingsås i helgen som gick: Steampunk-konvent. Det var en härlig upplevelse, så väldigt många glada och kreativa människor. Vi deltog i workshops, såg gycklargruppen Trix och danstruppen Påfåglarna uppträda, och hängde i Café Ångpannan med nya bekantskaper.
En av höjdpunkterna var lördagens parad genom Alingsås, från Östlyckeskolan där konventet hölls och till Alingsås museum, till marschtoner av studentorkestern Tongångarne. Det var strålande solsken. På museet hölls en högtidlig öppning av utställningen Retrofuture, och mingel med (alkoholfri) cider utanför.
Foto: Ea Malmberg.
Foto: Berit Solberg Möller.
Alla åldrar lockades till konventet. Många var gissningsvis kring 30, men det fanns deltagare som var betydligt äldre och betydligt yngre, och alla tycktes känna sig lika hemma.
Foto: Berit Solberg Möller.
Fler bilder från konventet kan du se till exempel i detta Flickr-set eller hos den här fotografen. Steampunk i Sverige har en länklista till medias täckning av evenemanget.
En av de fantastiska sakerna med vår Steampunkfestival är miljön, att vi får vara i Sveriges järnvägsmuseum med vackra gamla lok och vagnar som omgivning. Det är ett fint tillfälle att uppmärksamma tåg och järnvägar i litteraturen, och särskilt i fantastiken. Från och med nu och fram till festivalens början kommer vi att då och då peka lite på det här ämnet — fantastiska och underliga lok och tåg i science fiction, fantasy och skräck.
Jag börjar med en artikel i Clarkesworld Magazine, en nättidskrift som gjort sig känd för att publicera noveller av hög kvalitet (både tidskriften och flera av novellerna har blivit prisbelönta). Men de publicerar också artiklar, och i somras var det en av Jason Heller som handlade om precis det som vi är intresserade av: lokomotiv i science fiction-litteraturen!
Läs artikeln här: Beyond the Tracks: The Locomotive in Science Fiction Literature.
Är du lässugen? Idag släpps officiellt The Ace of Skulls, fjärde delen i Chris Woodings serie om luftskeppet Ketty Jay. Här och där har den faktiskt redan synts till i bokhandeln (det är inte som med Harry Potter, att det finns ett embargo), och jag — den ena festivalgeneralen — har genom våra bokhandlarvänner fått lägga vantarna på ett förhandsexemplar.
Robert Nyström är som Ketty Jay-fan en av dem som sett fram emot den här boken, och jag bad honom skriva lite om vad det är han gillar med serien. Över till Robert.
Steampunk när den är som roligast
För er som fortfarande efter år av sorg lever i något slags chocktillstånd efter nyheten att tv-serien Firefly lades ner, så kan Chris Woodings bokserie om Ketty Jay vara den lilla fix som får er att kunna gå vidare i livet. Det är inte rymdvästern, men likheterna mellan serierna är tydliga.
Humor, äventyr och action sammanfattar hela Ketty Jay-serien. Det är inte en serie för de av er som letar ett litterärt mästerverk. Ketty Jay är mer efterfest än Nobelmiddag. Det är den roliga delen av Steampunk. Luftpirater, konspirationer, demonmagi och odöda. Tro för den skull inte att den saknar djup. De sympatiska karaktärerna utvecklas bra från sina till synes klichéartade startpunkter. Bland pistoler och en arg järngolem finns ett gäng trasiga karaktärer med en historik som sakta skalas fram. Chris Wooding har byggt en väldetaljerad värld full av intrig. Politik, aristokratin och religioner känns genomarbetade och viktiga trots att de inte har en så central del i serien.
Berättelsen i den första boken, Retribution Falls, presenterar den omaka besättningen av andra klassens smugglare på luftskeppet Ketty Jay. Kaptenen Darian Frey är kapten mest för att han äger skeppet och inte på grund av något slags förtroende från de andra i besättningen. De hankar sig fram bland mer framgångsrika tjuvar och pirater tills de så klart får erbjudandet som inte går att säga nej till. För en misslyckad besättning där otur är vardag kan det inte gå annat än fel. Beskyllda och ditsatta för något de inte har gjort — eller ok då — men det var ju inte meningen, så kämpar de för att rentvå sina namn. Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen, men de andra delarna i serien fortsätter i samma anda.
Jag har en förkärlek till anti-hjältar och hela serien om besättningen på Ketty Jay är fylld av dem. Jag gillar det snabba tempot och hur Chris Wooding balanserar mellan action, humor och allvar. Jag läser generellt böcker för att bli underhållen, för att skratta och för att få uppleva spännande nya världar. Serien om Ketty Jay har gett mig allt detta och jag ser fram emot att få läsa den fjärde och sista boken i serien, The Ace of Skulls.
Böcker i Ketty-Jay-serien:
1) Retribution Falls
2) The Black Lung Captain
3) The Iron Jackal
4) The Ace of Skulls